Vokativ
Wikipedia
Vokativ, ett kasus som numera är utdött i de germanska språken. Vokativ är en tilltalsform. I svenskan kan vokativ idag hittas i till exempel psalmer (ex; O, Kriste eller Låt mig komma till dig, Jesu). Det är då fråga om lånade former från latin och grekiska (Jfr genitiverna Kristi och Jesu.).
Vokativ hittas idag i de slaviska språken och är även bekant för den som studerar latin eller klassisk grekiska.
Innehåll |
[redigera] Latin
[redigera] Substantiv
Endast de substantiv som böjs enligt andra deklinationens maskulina mönster, dvs som i genitiv singularis slutar på -i och i nominativ singularis vanligtvis slutar på -us, får särskilda vokativformer. För övriga substantiv används nominativen som tilltalsform. Den latinska vokativen slutar på -e. En person med namnet Marcus tilltalas således Marce.
[redigera] Adjektiv
Adjektiv (inklusive adjektiviska verbformer) som kongruensböjs med substantiv enligt "-us, -a, -um-mönster" får också vokativform. Det gäller alltid där de är beskrivning till maskulina substantiv som "tilltalas", dvs. även när aktuellt substantiv inte böjs enligt andra deklinationen, och således saknar vokativform. Store kung (tilltal) blir därmed rex magne (Nominativ: rex magnus). Även vissa räkneord har vokativform, vilken då fungerar på samma sätt som adjektivens.
[redigera] Litauiska
Litauiskan är ett av få europeiska språk med levande vokativform. Den existerar i singularis och kan ha följande ändelser: -e, -i, -y, -a, -ie, -au, -iau, -enie och -erie.
[redigera] Tilltal i svenskan
Svenskan saknar alltså vokativkasus. Värt att nämna kan emellertid vara att tilltal i vissa fall ändå har morfologisk påverkan på svenska nominalfraser: eventuella adjektivattribut får bestämd form, dvs. a- eller e-suffix även i singularis, trots att substantiven har obestämd form. Ex: kära vän, ädle konung, älskade hustru. Förutom i tilltal förekommer detta också efter genitivattribut, till exempel Olles älskade hustru, men inte annorstädes.
