Adjektiv

Wikipedia

Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper, till exempel stor, sjuklig, vackrast. (Adjektiv är hur något är, t.ex sur och tvär.) Adjektivorden kan även användas som adverb varvid avledningen -t eller, i några fall, -en används.

Adjektiv kan vara bestämningsord till substantiv och pronomen. På svenska böjs de efter huvudordets numerus och genus:

• ful (singular, utrum) ("En ful bil")
• fult (singular, neutrum) ("Ett fult tåg")
• fula (plural, utrum) ("Flera fula bilar")
• fula (plural, neutrum) ("Flera fula tåg")

Likaså böjs de efter huvudordets species: till skillnad från i obestämd form, där ovanstående former används, används i bestämd form samma adjektivform oberoende av genus och numerus. Normalt är det samma form som den obestämda pluralformen. Om huvudordet betecknar en person av manligt kön, kan dock i singular -e användas i stället för -a: den unge prinsen. Det är en rest av det äldre genussystemet och är inte längre obligatoriskt, men är fortfarande vanligt i framför allt substantiverad användning, jfr Den döde var min vän - Den döda var min vän.

På svenska böjs adjektiv inte alls efter kasus, till skillnad från till exempel tyska. Adjektivet böjs när det används som attribut såväl som predikativ. Ovanstående exempel beskriver attributivt bruk. Exempel på predikativt bruk:

• ful (singular, utrum): Bilen är ful
• fult (singular, neutrum): Tåget är fult.
• fula (plural, neutrum och utrum): Bilarna och tågen är fula.

Med hjälp av komparation, stegring, kan man uttrycka en ökande intensitet av den egenskapen som adjektivet beskriver. Inte alla adjektiv kan kompareras, tex inte gravid, död, svensk mm. Vissa svenska adjektiv kompareras med tillägget mer för komparativ och mest för superlativ. Även adverb kan kompareras.

• ful (positiv (grammatik)) / spännande
• fulare (komparativ) / mer spännande
• fulast (superlativ) / mest spännande

I komparativ finns ingen morfologisk skillnad mellan obestämd och bestämd form. Superlativ har däremot, i likhet med positiv, bestämdhetsböjning. Suffixet är -e när superlativändelsen är -ast (ful-ast-e) och -a när den bara är -st (tyng-st-a). Liksom i positiv kan detta -a i superlativ bytas ut mot maskulin-e i singular om huvudordet semantiskt maskulint.

Bestämdhetsformerna kallas även starka former. Förutom i nominalfraser där huvudordet har bestämd form används de även i fraser med genitivattribut (Eriks fula bil) och i tilltalsfraser (Kära vän)

I svenskan kan adjektiv bildas genom avledning:

• Tillägg av ändelsen -ig på substantiv (till exempel rostig, molnig)
• Tillägg av en participändelse, -ande/-ende resp. -(a)d, på verb (till exempel sjungande, gående resp. grillad, tvättad)

[redigera] Historiskt

Adjektiv l. adjectivum (lat., av adjicere, tillägga), grammatiskt, tilläggsord, egenskapsord, dvs. ett ord, som närmare bestämmer ett substantiv, genom att tillägga det en egenskap eller beskaffenhet såsom kännetecken. Adjektivet utmärker alltså en tillhörighet och är till betydelsen nära besläktat med genitiven (jfr till exempel de gamla ännu brukliga genitiven laga i laga tid, fång och dylikt, som kan ersättas av adj. laglig). Det kan antingen såsom attribut ställas omedelbart före substantivet (en stark man) eller såsom en del av predikatet sättas i förbindelse med verbet (mannen är stark). - A:ets böjning är i de äldre språken av vår språkstam tämligen rik: varje kasus i alla genus har egna former, vilka till största delen gått förlorade i de nyare språken. Förbindelsen mellan adjektiv och substantiv är därför hos de förra närmare, då däremot de moderna språken i flera fall närmat adjektivets bruk till adverbets. Vissa språk skiljer på en stark och en svag böjning. Det begrepp, som adjektivet innebär, kan oftast uttryckas i olika grader, varför adjektivet undergår stegring eller komparation (stor, större, störst; stark, starkare, starkast). Adjektivet kan ofta användas som substantiv och betecknar då antingen en person (den gode) eller ett sakbegrepp (det goda).

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)

Ord	Indelning efter ordklass
	Adjektiv | Adpositioner | Adverb | Artikel | Infinitivmärke | Interjektioner | Konjunktioner och subjunktioner | Particip | Pronomen | Räkneord | Substantiv | Verb | Verbpartiklar
	Ord som har något gemensamt					Indelningar efter andra kriterier
	Uttal	Skrift	Skrift och uttal	Betydelse	Historia	Arvord | Antonymer | Avledningar | Exonymer | Lånord | Noaord | Nyord | Retronymer | Sammansatta ord
	Homofoner	Homografer	Homonymer	Synonymer	Kognat
	redigera