Stevie Ray Vaughan
Wikipedia
Stevie Ray Vaughan (egentligen Stephen Ray Vaughan), född 4 oktober 1954 på Methodist Hospital i Dallas, Texas, USA, död 27 augusti 1990, var en gitarrist, sångare och låtskrivare.
Innehåll |
[redigera] Tidig karriär
Stevie lärde sig spela gitarr i 10-årsåldern inspirerad av sin tre år äldre bror Jimmie Vaughan. Broder Jimmie skapade sig redan i tonåren ett namn på barscenerna och liknande runtom i Dallas och kom sedan också att bli medlem i den framgångsrika gruppen The Fabulous Thunderbirds som slog igenom i slutet av 70-, början av 80-talet.
Stevie tillbringade större delen av 70-talet i olika gruppkonstellationer bl.a. The Cobras och Triple Threat. Han befann sig ofta ute på vägarna i någon undermålig liten buss där man trängdes med instrumenten under tiden man färdades mellan de olika hak i form av barer etc. där man fick spelningar. Det förefaller ha varit ett liv med ständigt dålig ekonomi samt att sättet att leva ledde till allt större intag av droger och alkohol.
1979 så bildas första konstellationen av Double Trouble. Gruppen ombildas vid några tillfällen, och när basisten Tommy Shannon gick med 1982 så bestod man utöver denne även av Chris Layton på trummor och Stevie Ray Vaughan på gitarr och sång. Den slutliga sättningen består även av Reese Wynans på keyboard när denne blir medlem i bandet 1985.
Stevie Ray Vaughans genombrott lät dröja på sig. Alla som lyssnade var rörande överens om att han som gitarrist var enastående men man ansåg att den musikgenre han representerade, bluesen, inte hade någon kommersiell potential överhuvudtaget vid den här tiden. Bl.a. så var det ett utlåtande som gavs av Rolling Stones Mick Jagger då man 1982 lät Stevie Ray Vaughan & Double Trouble spela på en privat fest som man gav för att testa bandet för att ev. ge ut dem på Rolling Stones eget skivbolag, ett utlåtande som kanske kan tyckas märkligt då ju Rolling Stones egen musik i grund ju bygger på traditionell Root-musik som just blues. Det har dock funnits rykten som hävdat att man från Rolling Stones sida fruktade att konkurrensen dem emellan skulle kunna bli ett hot mot Rolling Stones.
1982 gjorde gruppen en stor egen satsning då man ur egen ficka finansierade en resa till Europa och Montreux-festivalen. Man var sedan länge ett aktat namn runt om i Texas och Stevie Ray Vaughans namn nämndes alltmer med respekt av musiker som medlemmarna ur ZZ Top men även av bluesikoner som Albert King som sedermera utsåg Stevie till sin andlige gudson. Konserten på själva festivalen upplevdes av Stevie själv som ett fiasko då delar av den puritanska publiken hade förväntat sig en stillsam stund med akustisk blues och inte den höljudda explosiva blues som levererades. På de ljudupptagningar som finns så kan man höra frekventa burop som ibland dränker applåderna.
[redigera] Genombrottet
Framträdandet i Montreux 1982 skulle dock innebära en drastisk förändring. I publiken fanns Jackson Browne som blev djupt imponerad av vad han såg, men även David Bowie såg spelningen. Bowie låg i startgroparna avseende att planera sitt succéalbum Lets Dance. När han såg och hörde Stevie så insåg han att han hade hittat sin gitarrist för skivan. Jackson Browne som också tog djupt intryck erbjöd sig att kostnadsfritt låna ut sin studio under några dagar. Detta erbjudande tog Stevie och bandet vara på och under några dagar i början av 1983 så spelade man in vad som snart skulle komma att bli debutalbumet Texas Flood.
Den som slutligen skulle inse och förstå det geni och den virtuositet som Stevie Ray förfogade över och som ansåg att detta måste förevigas för eftervärlden var legendaren John Hammond på CBS som upptäckte såväl Bob Dylan som Bruce Springsteen. Man beslutade sig för att med en chansning ge ut den inspelning som blivit gjord i Jackson Brownes studio, detta i en tid då musiklistorna dominerades av allt mer synt-baserad musik och artister som var stylade för att passa en marknad där artisterna inom något eller några år ersattes av någon annan gödkalv.
Stevie Ray Vaughan & Double Trouble fick sitt genombrott med skivan Texas Flood och plötsligt började folk få upp ögonen för bluesen igen. Detta gynnade många andra svarta bluesartister som under lång tid levt i skymundan. Stevie var alltid mycket noga med att lyfta fram sin förebilder och då framför allt Albert King och Buddy Guy. Detta ledde till ett rejält uppsving för dessa ekonomiskt och många har uppriktigt vittnat om hur Stevie Ray Vaughans genombrott ledde till att man själv kunde komma tillbaka på musikscenen.
[redigera] De sista åren
Stevie Ray Vaughan hade dock levt ett mycket hårt liv med såväl alkohol som droger i det tyngre skiktet under många år. Många var också hans vänner som allt oftare reagerade över hans intag. Förnekelsen tycktes dock vara stor. Det hela kulminerade i slutet av september 1986 då Stevie drabbades av blodiga kräkningar under en turné i Tyskland och kollapsade. Han insåg i och med detta att han hade kommit till en punkt i livet där han kunde fortsätta sitt missbruk och då enligt den medicinska expertisen sannolikt skulle vara död inom några år eller ta och lägga in sig för avgiftning och sedan följa upp det med en behandling avseende missbruk. Stevie valde det sistnämnda och från det datum han skrev in sig för behandling avseende sitt drogmissbruk till den dag han dog så rörde han aldrig mer vare sig alkohol eller andra droger.
På kvällen den 26 augusti 1990 gjorde Stevie Ray Vaughan sitt sista framträdande i livet i Alpine Valley, Wisconsin på en utomhusarena inför 30000 åskådare där han tillsammans med bland andra Eric Clapton, Buddy Guy och sin bror Jimmie Vaughan avslutade konserten med en lång version av Sweet Home Chicago där Stevie enligt de andra artisterna solklart briljerade över de andra gitarristerna. Strax efter midnatt övertalade Stevie sin bror Jimmie att få ta hans plats i en helikopter som stod redo att ta en del av artisterna till Chicago då Stevie ville vinna lite tid och kände sig trött. 00.40 lyfte helikoptern och 01.30 noterades den saknad. Man fann senare resterna av helikoptern som slagit i marken i låg vinkel, och det tros att olyckan berodde på ett misstag av piloten i samband med dålig sikt på grund av dimma.[1]
Stevie Ray Vaughan blev 35 år gammal.
Musiktidskriften Rolling Stone rankade år 2003 Stevie Ray Vaughan som den sjunde största gitarristen genom tiderna [2].
[redigera] Diskografi
[redigera] Studioalbum
- Texas Flood (1983)
- Couldn't Stand the Weather (1984)
- Soul to Soul (1985)
- In Step (1989)
- Family Style (med brodern Jimmie Vaughan som "The Vaughan Brothers", 1990)
- The Sky Is Crying (utgivet postumt) (1991)
[redigera] Officiella livealbum
- In the Beginning (Live, inspelad 1980)
- In Session (Live, med Albert King, inspelad 1983)
- Live at Carnegie Hall (Live, inspelad 1984)
- Live Alive (Live, inspelad 1986)
[redigera] Samlingsalbum
- Greatest Hits (1995)
- The Essential Stevie Ray Vaughan and Double Trouble (1995)
- The Real Deal: Greatest Hits Volume 2 (1999)
- Blues at Sunrise (2000)
- SRV (boxutgåva, med tidiga inspelningar, rariteter, hits, och live-inspelningar) (2000)
[redigera] Referenser
- ^ Celebrity Plane Crashes
- ^ Rolling Stone - The 100 Greatest Guitarists Of All Time [1]
