Stavkyrka
Wikipedia
Stavkyrka kallas träkyrkor med väggar av stående snarare än liggande virke. Arkitekturen var vanlig vid tiden för Nordens kristnande, men fick träda tillbaka när man vid mitten av 1100-talet alltmer övergick till att bygga kyrkor av sten.
Metoden som används vid denna kyrkobyggnadstyp kallas stavbyggnad, och innebär att fasaden utgörs av resta plankor som hålls ihop av bjälkar, med framträdande stolpar som knutar. Taken har liten vinkel, ungefär 45 grader. Kyrkorna består av ett långhus (ett rektangulärt rum för församlingen) och ett kor.
I Sverige finns endast en gammal stavkyrka bevarad, Hedareds stavkyrka från tidigt 1500-tal, medan det finns betydligt fler i Norge. I modern tid har man på flera platser i Sverige på nytt uppfört stavkyrkor.
[redigera] Svenska stavkyrkor
- Hedareds stavkyrka (1500-talet)
- Hållandsgårdens stavkyrka
- Häggviks stavkyrka
- Kårböle stavkyrka (1989)
- Skaga stavkyrka (2001)
