Nykolonialism
Wikipedia
Nykolonialism eller neokolonialism är ett begrepp som används för att försöka förklara varför vissa före detta kolonialländer lider av fattigdom och politisk oro trots att landet i formell mening är självständigt. Förespråkare för detta begrepp menar att det finns länder som tvingas anpassa sig till omvärldens krav, för att till exempel få nödvändiga lån, trots att landet är självständigt.
Motståndare till begreppet menar att detta används av den härskande eliten i dessa länder för att vända blickarna bort från det egna vanstyret och istället skylla problem som uppstår på yttre orsaker. Begreppet anses ha uppfunnits av marxisten och presidenten för Ghana Nkrumah vars politik dramatiskt sänkte det egna landets ekonomi.
Ett nykolonialt förhållande kan uppstå genom att det nyligen självständiga landet sedan kolonialtiden vara ekonomiskt beroende av en exportvara (en gröda eller råvara) med den före detta kolonialmakten som främsta marknad. Den före detta kolonialmakten har då från början en maktposition gentemot den före detta kolonin.
Ett annat exempel är Irak som kom i beroendeställning av britterna eftersom dessa företrädde deras anspråk på den oljerika Mosulprovinsen gentemot den traditionella innehavaren av detta område, nämligen Syrien och dess kolonialmakt, Frankrike. Dessutom utnämnde Storbrittanien en prins från Hejaz till kung av Irak. Eftersom hans ställning var synnerligen löst förankrad i det irakiska samhället ledde det till att Irak kände sig tvunget att söka stöd från främmande makt, det vill säga i första hand Storbritannien.
