Kwame Nkrumah

Wikipedia

Kwame Nkrumah, eg Francis Nwia-Kofi Ngonloma, född 21 september 1909 i Nkroful, Ghana, död 27 april 1972 i Bukarest, ghanansk politiker; det självständiga Ghanas (f d Guldkusten) förste president 1957-1966.

Nkrumah fick sin grundutbildning vid en katolsk skola i Accra och flyttade 1935 till USA där han 1942 tog en Master-examen i pedagogik och motsvarande examen i filosofi 1943 vid University of Pennsylvania. Nkrumah reste 1945 till London med avsikten att påbörja studier vid London School of Economics men det blev aldrig av. Efter att ha sammanträffat med George Padmore blev han i stället inblandad i organiserandet av den sjätte Pan-afrikanska kongressen i Manchester, vilket blev inledningen på hans livslånga kamp mot alla former av kolonialism: Han spelade en mycket aktiv roll i debatten om Afrikas dekolonisering.

Nkrumah återvände till Guldkusten 1947 och anslöt sig till det parti (UGCC) som arbetade på avskaffandet av det brittiska kolonialstyret. Efter att protester mot höjda priser 1948 urartat i kravaller i Accra och andra städer anhölls Nkrumah och flera andra av UGCC:s ledare. Under några månader i fängelset radikaliserades Nkrumah påtagligt. Omedelbart efter sin frigivning bildade han ett nytt parti CPP och började under slagordet "Självstyre nu!" organisera strejker och massdemonstrationer av civil olydnad. Som en följd av detta bev Nkrumah åter arresterad av britterna 1950. Nkrumah satt fortfarande i fängelse när han 1951 invaldes i Guldkustens lagstiftande interimsparlament som bildats när britterna tillkännagivit sin avsikt att lämna Guldkusten. Nkrumahs parti tog 34 av 38 platser och han själv frigavs snart därefter och ombads av den brittiske guvernören Charles Arden-Clarke att leda en övergångsregering fram till självständigheten. Nkrumah accepterade anbudet.

Ghana förklarades självständigt 6 mars 1957 och Nkrumah valdes till premiärminister. Under hans ledning formades Ghana till en republik. Nkrumah företrädde en marxistisk grundsyn på världsekonomin och ansåg att socialismen var det bästa sättet att gradvis undanröja kolonialismens kvardröjande negativa effekter på inte bara Ghana utan hela Afrika. Nkrumah var den afrikanske ledare som starkast drev frågan om ett "Afrikas förenta stater". I sin iver att modernisera och industrialisera Ghana begick han dock flera allvarliga misstag, bl a nonchalerades kakaons oerhörda betydelse för Ghanas ekonomi och inga satsningar gjordes på den produkt som var den mest efterfrågade ghananska varan på världsmarknaden. Under Nkrumahs regeringstid degraderades Ghana från ett av de rikaste afrikanska länderna till ett av de fattigaste.

Den negativa ekonomiska utvecklingen ledde till ökande missnöje med Nkrumahs regering och det i sin tur ledde till allt tydligare diktatoriska tendenser hos den åldrande frihetskämpen. Ghana blev i början av 1964 officiellt en enpartistat och Nkrumah utsåg sig själv till president på livstid. Under ett statsbesök i Kina och Nordvietnam störtades Nkrumah genom en av CIA understödd militärkupp 24 februari 1966.

Nkrumah återvände aldrig till Ghana. Han erbjöds asyl i Guinea av sin gamle vän Ahmed Sékou Touré och bodde där resten av sitt liv. Han avled 1972 under ett besök i Rumänien dit han rest för att få läkarvård. Nkrumah begravdes först i sin hemstad Nkroful men kvarlevorna flyttades sedermera till ett minnesmonument i Accra.

Företrädare: första

President i Ghana 1960–1966

Efterträdare: Joseph Ankrah