Klient–server
Wikipedia
Klient–server är en mjukvaruarkitektur (eller designmönster) som kännetecknas av att olika programvarukomponenter kommunicerar via ett tydligt gränssnitt (eller protokoll) där den ena komponenten uttryckligen begär tjänster av den andra.
Klient–server-lösningar är speciellt vanliga då program skall kommunicera över datornätverk, men används även internt i en och samma dator.
[redigera] Exempel på klient–server-system
- World Wide Web, webbservern är server, webbläsaren är klient.
- X Window System, grafikskärmen är server, användarens program är klient.
- E-post, internetleverantörens e-postserver är server och e-postprogrammet är klient.
[redigera] Se även
- Webbtjänst
- Värddator
- Klientdator
