Islamism

Wikipedia

Islamism, förstått som politisk islam, är en bred politisk rörelse med olika förgreningar. Det gemensamma målet är att politiken ska bygga på de religiösa skrifterna, en islamisk värdegrund. De som anses vara islamister använder inte begreppet om sig själv eller andra som delar deras uppfattningar.

Inom den islamistiska rörelsen finns såväl moderata demokratiska partier som extremistiska militanta grupper. Termen islamism blandas ofta ihop med islamisk fundamentalism.

Den viktigaste islamistiska grupperingen är det ursprungligen egyptiska Muslimska brödraskapet.

Innehåll 1 Islamismens ursprung 1.1 Sayyid Abu'l-A'la Mawdudi 1.2 Sayyid Qutb 1.3 Islamiska jihad 1.4 Wahhabism

[redigera] Islamismens ursprung

Stater som bygger på islamisk lagstiftning har funnits sedan religionen islam grundades, men begreppet islamism betecknar politiska rörelser som har uppstått under 1900-talet, och de första islamistiska rörelserna var en del av kampen för självständighet från dåtidens kolonialmakter. Framför allt två rörelser blev mycket inflytelserika under islamismens tidiga period - Jama'at-i-Islami (det islamiska partiet) som bildades 1941 i det brittiska Indien och Ikhwan al-Muslimun (det muslimska brödraskapet) som grundades 1928 i Egypten.

[redigera] Sayyid Abu'l-A'la Mawdudi

Jama'at-i-Islami grundades 1941 i Lahore av Sayyid Abu'l-A'la Mawdudi. Mawdudi var journalist och författare och hade sin bakgrund i den muslimska separatiströrelsen i brittiska Indien. Till skillnad från Mohammed Ali Jinnah, som senare skulle bli Pakistans landsfader, handlade Mawdudis vision inte om en sekulär självständig stat för Indiens muslimer, utan om ett islamiskt hemland som styrdes efter koranens bud. I sin tolkning av islam betonade Mawdudi vikten av ijtihad; möjligheten att självständigt tolka koranen, med hänsyn till den rådande situationen. Han vände sig mot de traditonellt skriftlärda. Mawdudi kallade det styrelseskick som han förespråkade för teodemokrati. Det innebar att den islamiska nationen skulle ledas av en emir, det vill säga, en from muslimsk man som skulle utses i allmänna val. Sedan den muslimska staten Pakistan skapats 1947 var Mawdudi mycket kritisk mot dess sekulära regim. Han dömdes flera gånger för statsfientlig verksamhet. General Zia-ul-Haq, som grep makten i Pakistan efter en militärkupp 1977, var dock en stor beundrare av Mawdudi, och från kuppen fram till sin död 1979 hade Mawdudi stort inflytande över politiken i Pakistan.

Mawdudis mest inflytelserika verk är Towards Understanding Islam (arabiska: Risalah Diniyat).

[redigera] Sayyid Qutb

Sayyid Qutb var en av de viktigaste ideologerna i det muslimska brödraskapets tidiga historia. Hans tänkande har inspirerat såväl moderata islamister som radikala jihadister. De militanta grupperna kan motivera sin våldsideologi med hjälp av Qutbs senare skrifter, där han förespråkade att ett islamiskt avantgarde skulle "väcka de slumrande massorna" med våldsamma medel. De moderata islamisterna å andra sidan, är mer benägna att vända sig till Qutbs tidigare verk, där han fokuserar på social rättvisa och jämlikhet. Qutbs tänkande radikaliserades i takt med hans egna erfarenheter av den egyptiska statens repression. Han torterades svårt i egyptiskt fängelse, dömdes till döden och avrättades slutligen 1966. I boken Social rättvisa i islam skriver Qutb att social rättvisa är en grundläggande princip för islam. Han tolkar islams tanke om alla människors enhet som ett krav på jämilkhet, och zakat (allmosor) som ett argument för en välfärdsstat.

Qutb vände sig i sina senare skrifter mot tolkningen av det rättfärdiga kriget som uteslutande ett försvarskrig. Qutb hävdade att syftet med jihad är att förverkliga en rättvis samhällsordning och frihet för alla människor, och för det krävs enligt honom ett offensivt jihad.

[redigera] Islamiska jihad

Muslimska brödraskapet övergav under 1970-talet våld som en metod att uppnå sina mål. Andra radikala islamistiska rörelser fortsatte den militanta kampen. Den viktigaste av dessa var islamiska jihad.

[redigera] Wahhabism

En annan inflytelserik islamistisk gren är den wahhabitiska rörelsen från Saudiarabien. Wahhabiterna, som kom fram under 1700-talet, leddda av Muhammad ibn Abd al Wahhab, menade också att det var nödvändigt att leva enligt islams påbud. De tolkade detta som att man bör leva på samma sätt som profeten Muhammed och hans anhängare hade gjort under 600-talet i Medina. Därför var de motståndare till många innovationer som hade kommit sedan dess inklusive minareten, gravstenar med namn, och (senare) tv och radio. Wahhabiterna ansåg att de muslimer som bröt mot dessa regler var hädare, och på så sätt rättfärdigade de våld mot andra muslimer. När kung Abdul Aziz bin Abdul Rahman Al Saud grundade Saudiarabien, kom wahhabiterna till makten med honom. Wahhabismens inflytande spreds, till stor del tack vare de rikedomar som oljan gav Saudiarabien. Missionernande är viktigt för wahhabiterna, och de använde rikedomarna för att sprida sin tolkning av islam.