Emir
Wikipedia
Emir (arabiska: امير, amir eller emir, i plural umara, av amara, "befalla"), egentligen "befälhavare", är en titel på en, företrädesvis muslimsk, furste eller härskare.
I arabiskan och turkiskan översätts de europeiska titlarna "furste", "prins" med ordet emir, till exempel emir Bismarck. Ordet förekommer i många hederstitlar, som de äldre kaliferna gav sig själva, såsom emir el-muminin, "de troendes furste", vilken titel sultanen av Marocko ansåg sig ensam berättigad att inneha, även om den officiellt bars endast av den osmanske sultanen. Ett land vars statschef bär titeln emir kallas emirat.
Anföraren för kalifens livvakt kallades Amír al-umará, (emirernas emir), och högste befälhavaren till sjöss, emir el-bahr, "havets behärskare". I Osmanska riket förekom ordet vidare dels såsom hederstitel för Muhammeds talrika, föregivna ättlingar (vilka dock bland osmanerna vanligast, liksom i hela Orienten, benämndes sharifer), dels under osmansk tid såsom ämbetstitel. I senare fallet förkortas emir vanligen till mir, såsom i titlarna mir-i-hadj (anförare för pilgrimskaravanerna till Mekka), mir-i-achor (överhovstallmästare), mir-alaj (regementsbefälhavare) och mir-l-alem ("fanvaktare", den ämbetsman som till nyutnämnda vilajetguvernörer överlämnade tecknen på deras myndighet: fana och hästsvansar).
[redigera] Se även
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
