Inkarnation
Wikipedia
Inkarnation (latin ”köttblivande”), Guds människoblivande i Kristus.
Inkarnationen är en central lära inom kristendomen. Den har sin grund i Paulus och Johannesevangeliets kristologi (Fil. 2:5-11, Joh. 1:1-14), tron att den gudomliga Sonen har blivit människa (’kött’), och att Jesus Kristus därför är både Gud och människa. Att Sonen är Gud bekräftades av kyrkomötet i Nicaea år 325; hur det gudomliga och mänskliga förhåller sig hos honom fastställdes av kyrkomötena i Efesos 431 och Chalcedon 451.
Inkarnationen har en grundläggande betydelse för kristendomens förståelse av människans förhållande till Gud. "Gud blev människa för att vi skulle bli gudomliggjorda" (Athanasius). Kristi gärning, hans lidande, död och uppståndelse, förutsätter detta samspel av gudomligt och mänskligt, och en stor del av den kristna teologin tar sin utgångspunkt i inkarnationen.
