Greta Garbo

Wikipedia

Skulpturen Greta Garbo återfinns på Greta Garbo (konstverk)

Greta Lovisa Garbo, f. Gustafsson, född 18 september 1905 i Stockholm, död 15 april 1990 i New York City, New York, USA, gravsatt på Skogskyrkogården i Stockholm, svensk skådespelare.

Hon var dotter till renhållningsarbetaren Karl Alfred G. och hans hustru Anna Lovisa Johansson. Greta hade två syskon; Sven och Alva. Familjen bodde i en lägenhet på Blekingegatan i Stockholm under Gretas uppväxt.

[redigera] Vägen mot stjärnorna

Då Greta var fjorton avled hennes far och hon fick arbete i en frisersalong för att sedan börja arbeta som butiksbiträde på varuhuset PUB i Stockholm, där hon även arbetade som fotomodell för olika tidningsreklamer. Hennes första filmroll kom då hon spelade in en reklamfilm, även den för varuhuset. Den första rollen i en spelfilm kom då hon hade en liten roll i kortfilmen Luffar-Petter 1922. (Stumfilm.)

Mellan 1922 och 1924 studerade hon vid den anrika Dramatens elevskola i Stockholm. Då hon gick där träffade hon filmregissören Mauritz Stiller, som var en av hennes lärare. Han gav henne en roll i sin film Gösta Berlings saga (1924), och det var även han som gav henne artistnamnet Greta Garbo. Därefter hade hon huvudrollen i två filmer i Sverige och en i Tyskland.

1925 for Stiller till USA för att arbeta för filmbolaget Metro-Goldwyn-Mayer, och han insisterade på att även Garbo skulle få ett kontrakt med dem. Vartefter Garbos kändisskap växte avtog hennes och Stillers vänskap. Han avskedades av MGM 1928, då han återvände till Sverige, där han avled kort därefter.

[redigera] Livet i Hollywood

Till Garbos viktigaste stumfilmsinsatser hör filmerna Virveln (1926), Åtrå (1927) och Love (film, 1927) (1927). I de två senare spelade hon mot John Gilbert, med vilken hon inledde en mycket uppmärksammad romans. .

Första filmen där man kunde höra hennes röst var i Anna Christie (1930), vilken markandsfördes med frasen Garbo talar. Filmen blev en enorm succé.

Om någonting gick emot Garbo under en filminspelning kunde hon ibland säga jag tror jag åker tillbaka till Sverige, detta skrämde filmproducenterna, och hon fick allt hon önskade sig. Exempelvis hade allmänheten aldrig tillträde då hon spelade in olika scener, ingen fick se henne i arbete, ibland inte ens de andra skådespelarna.

1932 hade hon huvudrollen i filmen Mata Hari, där hon spelade en mycket förförisk spion under första världskriget. Filmkritikerna klagade på hennes vågade klädsel som visades på filmaffischen. 1932 medverkade hon även i filmen Grand Hotel.

Efter ett bråk med MGM gjorde hon inga filmer under nästan två år. Till sist lyckades de komma överens och ett nytt kontrakt upprättades, vilket gav henne nästan total kontroll över de filmer hon medverkade i. Bland annat utnyttjade hon sin nyvunna kontroll genom att byta ut sin motspelare i filmen Drottning Christina (1934). Bolaget hade tänkt att hon skulle spela mot Laurence Olivier, men hon ville hellre ha John Gilbert, som egentligen skulle haft en mindre roll i filmen. 1935 ville David O. Selznick ha med Garbo i filmen Dark Victory, men hon ville hellre ha en roll i Lev Tolstoj-klassikern Anna Karenina. Hon hade 1927 spelat in en stumfilmsversion av denna film, Love, och ville nu göra en ny version.

1937 spelade hon in filmen Kameliadamen där hon gjorde en enastående rolltolkning. 1939 spelade hon mot Melvyn Douglas i komedifilmen Ninotchka, regisserad av Ernst Lubitsch. Denna film marknadsfördes med orden Garbo skrattar.

Garbo nominerades till totalt fyra Oscar för bästa skådespelerska för filmerna Anna Christie (1930), Romance (1930), Camille (1937) och Ninochka (1939). Hon anses varit en av de största stjärnorna under 1920- och 1930-talen. Hon var även känd för sin skygghet gentemot allmänheten, något som höll i sig ända fram till hennes död. Efter att hennes karriär tagit ordentlig fart gav hon aldrig några intervjuer eller autografer, hon svarade aldrig på beundrarbrev och hon kom aldrig på några filmpremiärer.

Greta Garbos gravsten

Garbo slutade sin karriär vid trettiosju års ålder, då hon fortfarande var på toppen, efter att filmen Tvillingarna floppat 1941. Efter detta ställde hon sig aldrig mer framför en kamera, hon levde ett tillbakadraget liv i New York.

Greta Garbo ligger begravd på Skogskyrkogården i Stockholm. Hennes största och enda museum i världen ligger strax utanför Kalmar. Hon har ett torg i stadsdelen Södermalm i Stockholm uppkallat efter sig.