Assurbanipal

Wikipedia

Assurbanipal (Assur-bani-apal, "Assur är far åt en son"), grekernas Sardanapalos, Gamla testamentets Asnapper, egentligen Asonapper, Assyriens siste store kung, 668-627 f.Kr., son och efterföljare av Assur-ahu-iddin, som genom testamente förordnat honom till kung i Assyrien och den yngre brodern Samas-sum-ukin till kung i Babylonien.

Hans första stora krigiska bragd var att återerövra Egypten, som under Tarku gjort sig oberoende. På detta första fälttåg mot Egypten mottog han tribut av 22 furstar i Palestina och på Cypern. Bland de förra nämns Manasses i Jerusalem. Assurbanipal hade vid återställandet av det assyriska väldet i Egypten förfarit synnerligen milt mot inhemska furstar. Detta belönades med en ny resning under Tarkus efterföljare Urdamme. Men även detta uppror kuvades, och till Nineve fördes såsom segerbyte bl.a. två obelisker. Därefter belägrades Tyrus, "som bodde i havet". På landsidan uppkastades ofantliga jordvallar för att hindra all tillförsel, och sannolikt begagnade sig även assyrierna av fartyg för att blockera hamnen från sjön, ty annars skulle det ha varit omöjligt att svälta ut staden, vilket av allt att döma verkligen lyckades. Baal måste underkasta sig och betala tribut. Gyges (Gugu) i Lydien, som smidde ränker mot honom med Egypten, tuktades grundligt. Även Elam, den gamle arvfienden i öster, besegrades i en avgörande drabbning, som utförligt blivit förhärligad på basrelieferna i Nineve, och Assurbanipal drog fram "över Elams hela land som en mäktig storm".

I ett nytt krig förstördes av Assurbanipal det gamla, ärevördiga Susa, och hela landet härjades. Ofantliga skatter tillika med Elams gudar fördes till Nineve. Att förstöra Elam på detta sätt var ingen vis politik, ty därmed inte blott berövade Assurbanipal sitt rike en god inkomstkälla, utan lämnade vägen öppen till Eufrat- och Tigris-dalen, för nya erövrare, meder och perser, som inte länge skulle låta vänta på sig. I Babylonien började hans bror smida ränker för att höja sin egen makt gentemot Assurbanipal samt underhandlade med ett stort antal furstar för att åstadkomma en resning i Assurbanipals lydstater. Manasse i Jerusalem var sannolikt en av dessa furstar och med honom uttryckligen flera furstar i Palestina och Syrien. Assurbanipal fick emellertid reda på sammansvärjningen och angrep de förbundna, innan upproret hann åvägabringas. Samas-sum-ukin, övergiven av eller avskuren från sina hjälpare, inneslöt sig i Babylon, men kunde dock icke hålla stånd, utan innebrände sannolikt sig själv i sitt palats. Assurbanipal lät utropa sig själv till kung i Babylonien under namnet Kandalann. Assurbanipal företog även fälttåg i Arabien för att tukta stammar, som inbrutit i Palestina. Härifrån hemförde han en mängd fångar samt ofantligt rikt byte, så att kameler utdelades som får i Nineve. Arabiska rövarfurstar hölls som hundar, bundna vid sin koja.

De ofantliga rikedomar tillika med den mängd av slavar Assurbanipal hemförde från sina fälttåg satte honom i stånd att utföra vidlyftiga och kostbara byggnadsföretag. Han ombyggde och byggde tempel och palats i Nineve m.fl. städer. Likaså färdigbyggde han det stora Bel-Marduktemplet, Esagila, i Babylon. Väggarna i palatset lät han pryda med i alabaster huggna basreliefer, vilka förhärligade hans krig, jakter, enskilda liv o.s.v. Synnerligen tacksam är honom eftervärlden för hans efterlämnade bibliotek, det s.k. Assurbanipalbiblioteket, funnet i Nineve.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)