Bibliotek
Wikipedia
Bibliotek betyder "bokrum" och det kan finnas i enskild och offentlig miljö. Ett offentligt bibliotek tillhandahåller utöver böcker numera de flesta typer av media såsom tidningar, talböcker, e-böcker, cd, video, DVD och internet. Dessa böcker och de andra medierna finns ibland endast till förfogande för att läsas eller lyssnas på på plats. Vanligt är dock att biblioteksanvändaren även får låna hem medierna utan kostnad och för en begränsad tid. Om medierna lämnas tillbaka efter den tidpunkt som begränsar lånetiden brukar en förseningsavgift tas ut. De svenska bibliotekens verksamhet regleras genom Bibliotekslagen.
Innehåll |
[redigera] Historia
De äldsta kända biblioteken var delvis bibliotek, delvis arkiv. Tempelrum fulla med lertavlor täckta av kilskrift har hittats vid arkeologiska utgrävningar i sumeriska stadsstater. Dessa arkiv utgjordes nästan helt av dokumentation av ekonomiska transaktioner eller inventarielistor, endast en bråkdel av materialet utgörs av teologiska eller mytologiska skrifter. samma förhållande gäller även papyrussamlingarna från Egypten.
Det äldsta kända privatarkivet förvarades i Ugarit. Förutom korrespondens och inventarieförteckningar fanns där även religiösa texter som kan ha utgjort undervisningsmaterial för blivande skrivare.
Privata och personliga samlingar av facklitteratur och skönlitteratur är först kända från 500-talet f.Kr. i antikens Grekland. Athenaeus från Naukratus' Deipnosophistae (det lärda gästabudet eller de lärdes gästabud) innehåller en lista av de mest vittkända boksamlarna; Polykratos från Samos, Pisistratos (Atens tyrann), Euklides (inte den mer bekante Euklides), Nikorratos från Samos, Pergamos, Euripides, Aristoteles och dennes bibliotekarie Nelius, samt Ptolemaios Filadelfios som förde en stor boksamling till Alexandria. Historien i Deipnosophistae utspelas i Rom, författaren befinner sig i Alexandria, men samtliga boksamlare som nämns är hellenistiska, grekiska lärde. Eventuella romerska boksamlingar förtigs, men vi vet att sådana fanns - ett redan 1765 utgrävt bibliotek Villa der Papyri i Herculeanum visade sig innehålla omkring 1800 papyrusrullar. "Papyrusvillans" bibliotek är uteslutande grekiskt, forskare har länge spekulerat i att en separat samling latinska texter kan finnas i angränsande, än så länge outgrävda rum i villan.
Texterna skrevs på antingen, som i Pergamon, pergament, eller, som i Alexandria, på papyrus. Framställning av skrivmaterial var en betydande exportindustri. Även om vissa offentliga eller kungliga bibliotek fanns, som biblioteket i Alexandria, dit lärde i allmänhet hade tillträde, var de flesta samilngar privata och stängda för allmänheten. Några tillfällen då läsare beretts tillträde till boksamlingar finns dokumenterade, och de beskriver uteslutande arrangemang där texter förvaras i någon form av magasin varifrån texterna hämtades av ansvariga på begäran av läsaren vilken sedan fick studera texten i angränsande rum.
Kinesiska boksamlingar är kända från och med Qin-dynastin. Den senare Han-dynastin kan ha skapat det äldsta kända katalogiseringssystemet för böcker. Katalogerna skrevs på rullar av silke, vilka förvarades i silkespåsar.
De persiska kungarna och den zoroastriska eliten i Persien skapade åtskilliga bibliotek. I det vetenskapliga centret i Gundishapur skapades omkring 666 f.Kr. ett av de mest betynde offentliga biblioteken.
De romerska kejsarna tävlade i att överglänsa sina företrädare i att öppna fler och mer storslagna bibliotek. Till skillnad från de grekiska biblioteken hade här läsarna tillträde till de utrymmen där texterna förvarades på hyllor. Verken lästes eller skrevs av i samma rum. Omnämnanden av utlåning förekommer sällsynt. Som regel var dessa romerska bibliotek tvåspråkiga, med en grekisk och en latinsk del, och ofta byggda tillsammans med vad vi idag betraktar som bekvämlighetsinrättningar, ofta badhus.
Cassiodorus försökte på 500-talet e.Kr. skapa ett klassiskt bibliotek i Vivarium i södra Italien, med tydlig avsikt att skapa en bibliotekstradition. Vid denna tid var alltjämt biblioteken i Alexandria och Konstantinopel de största i medelhavsområdet; biblioteket i Vivarium skingrades och frörsvann också innan ett sekel förflutit.
Islamiska bibliotek blev de mest betydande i Europa och Mellanöstern efter Roms fall fram till dess att de stora medeltida klostren började blomstra. De islamiska biblioteken i Mellanöstern, Nordafrika, på Sicilien och i Spanien samlade liksom de senare klosterbiblioteken, texter på papper och gav form åt codexformatet. I de islamiska biblioteken fanns förteckningar över vilka böcker som cirkulerade i den kulturkretsen liksom i den kristna - stora delar av denna litteratur förlorades under mongolska erövringar och inkvisitionen eller togs till europeiska bibliotek och samlingar under kolonialtiden.
Konsten att framställa papper hade importerats från Kina på 700-talet, först av iranier och sedan av araber. Tillverkning av papper fanns i Bagdad 794. Under 800-talet öppnades offentliga bibliotek i många islamiska städer, så kallade dar al-'ilm (vetenskapssalar). De kontrollerades av religiösa grupper i avsikt att sprida dels deras egna dokument men också sekulär bildning. Biblioteken hade ofta många anställda översättare och skrivare för att översätta klassiska verk från latin, persiska och grekiska till arabiska. Ett fåtal av dessa bibliotek finns kvar; biblioteket i Chinguetti i Västafrika är ett exempel. Astan Quds Razavis centralbibliotek i Mashhad i Iran som har funnits i över 600 år är ett annat exempel.
Munkar i gränsområdena mellan islam och kristendom (framför allt Sicilien och Spanien) översatte och kopierade stora delar av den islamiska litteraturens corpus och därifrån spreds den senare till resten av det kristna Europa. Tillsammans med en mindre mängd direkt bevarade romerska och grekiska original (eller avskrifter därav) samt verk kopierade eller översatta i Konstantinopel utgör de alltjämt grunden för moderna västerländska bibliotek.
Under medeltiden var fortfarande bokkopiering en arbetsintensiv verksamhet och böcker betraktades som värdeföremål, och biblioteket utformades med säkerhetskrav i åtanke. Böcker kedjades vid hyllor och väggar för att förhindra stöld. Inom klostervärlden var dock utlåningen (klostren sinemellan) intensiv.
Böckerna arrangerades i klosterbiblioteken ofta i hyllor placerade utskjutande från väggen, med fönster mellan hyllorna för att ge läsljus. Under fönstret fanns en låg bokylla, detta arrangemang fortlevde bland annat i typiska engelska institutionsbibliotek. Hyllor utmed och parallellt med väggarna introducerades i och med det spanska biblioteket El Escorial.
Tätare lagringssystem, med flera nivåer ovanför varandra och halvgenomskinliga mellangolv för att släppa igenom ljus, introducerades när de allt mindre dyrbara men till antalet allt fler böckerna ställde allt större krav på biblioteksytornas utnyttjande. De ljusgenomsläppande mellangolven behövdes inte längre i och med införandet av elektrisk belysning, men golv eller gångar av metallgaller och liknande bibehölls ibland för att tillåta luftcirkulation.
I moderna bibliotek används numera ibland hyllor på räls för att ytterligare effektivisera utnyttjandet av golvytan.
[redigera] Typer av bibliotek
[redigera] Folkbibliotek
Folkbibliotek, benämning för bibliotek i Sverige, drivet i kommunal regi, dit allmänheten äger tillträde, och där boklån kan ske utan kostnad för låntagaren. Förekomsten av folkbibliotek regleras i Bibliotekslagen från 1996. Kollektiv mottagare av Stig Dagermanpriset 1998. Folkbiblioteksystemet i en kommun består vanligen av ett huvudbibliotek och ett antal filialer, mindre enheter utspridda i de olika kommundelarna som fungerar mer eller mindre självständigt i förhållande till huvudbiblioteket.
[redigera] Barnbibliotek
Vid uppbygget av folkbiblioteksverksamheten i Sverige har barnverksamheten alltid varit viktig. På vissa bibliotek där barnavdelningen är självständig och placerad skild från det övriga biblioteket kallas verksamheten för barnbibliotek. Det finns också biblioteksfilialer som fungerar som rena barnbibliotek och inte har verksamhet för vuxna.
[redigera] Skolbibliotek
Skolbibliotek finns vid olika typer av skolor: grundskolor, gymnasieskolor,folkhögskolor, högskolor och universitet. I fråga om högskolor och universitet har dock biblioteken samtidigt en uppgift som forskningsbibliotek. I vilken grad man samarbetar med folkbiblioteken varierar i olika kommuner.
[redigera] Grundskolebibliotek
På de flesta grundskolor finns ett skolbibliotek, även om storleken, budgeten, standarden och förekomsten av bibliotekspersonal varierar mellan olika skolor och kommuner. En uppgift för skolbiblioteket är ofta att stimulera elevernas läslust. Skolbiblioteket kan också tillhandahålla material i form av böcker, tidskrifter, databaser m.m. som används i skolarbetet. Tillsammans med skolbibliotekariens specialistkunskaper i informationssökning kan biblioteket på så sätt ses som ett komplement till övriga läromedel i skolan.
Skollagen kräver att skolan ska ge eleverna de färdigheter som krävs för ett livslångt lärande och för att kunna ta del i samhället. De internationella organen UNESCO och IFLA har också dragit upp "riktlinjer för skolbibliotek", där skolbibliotekens betydelse för att ge eleverna dessa färdigheter slås fast.
[redigera] Gymnasiebibliotek
Gymnasiebiblioteken tillhandahåller litteratur, tidskrifter och databaser anpassade efter respektive skolas profil och program. Huvudsyftet med dessa bibliotek är att underlätta elevernas studier, men de kan också fungera som arbetsplatsbibliotek för lärarna, eller vara involverade i kulturprojekt på skolan. Gymnasiebibliotekarien ansvarar ofta för undervisning i informationssökning och samarbetar med lärarna i samband med elevernas grupparbeten och projektarbeten. Gymnasiebibliotek i Sverige är i högre grad än grundskolorna bemannade med en utbildad bibliotekarie.
[redigera] Folkhögskolebibliotek
Ett folkhögskolebibliotek är bibliotek på folkhögskola. Standard och storlek kan variera. Ett flertal tillhör organisationen BIFF, Biblioteket i Folkhögskola & Folkbildning. Läs mer på BIFFs webbsida:[1]
[redigera] Länsbibliotek
Ett länsbibliotek har speciella uppgifter för att samordna biblioteksverksamheten i ett län. Det brukar vara beläget på stadsbiblioteket i länets residensstad. Länsbiblioteken tillhandahåller något smalare litteratur som inte behöver köpas in till samtliga kommuner i länet och ett större bestånd av talböcker. Detta kallas för kompletterande mediaförsörjning. Man har också konsulenter som hjälper och stödjer biblioteken i kommunen, tillhandahåller databaser och arrangerar fortbildning för personalen.
[redigera] Universitetsbibliotek
[redigera] Forskningsbibliotek
Ett forskningsbibliotek är en form av ett bibliotek som finns vid högskolor, universitet och myndigheter.
[redigera] Företagsbibliotek
Bibliotek på företag.
[redigera] Sjukhusbibliotek
Ett sjukhusbibliotek är ett bibliotek inrättat på ett sjukhus eller liknande vårdinrättning. Ett sjukhusbibliotek kan i varierande grad ha flera olika uppgifter. Dels kan det fungera som ett patientbibliotek som ger patienterna tillgång till böcker, tidskrifter, talböcker och musik, och ett arbetsplatsbibliotek för personalen. På många vårdinrättningar och sjukhem är det vanligt att bibliotekarien regelbundet besöker avdelningarna med en bokvagn för att underlätta för de vårdtagare som själv är för sjuka eller svaga för att besöka biblioteket. Biblioteket kan också fungera som ett medicinskt bibliotek med referenslitteratur för läkare och vårdpersonal, medicinska tidskrifter och databaser.
[redigera] Huvudbibliotek
Är inte en speciell form av bibliotek utan en benämning på den största enheten i en kommuns bibliotekssystem, vanligen beläget i centralorten.
[redigera] Filialbibliotek
Filialbibliotek eller biblioteksfilial är inte en speciell form av bibliotek utan en benämning på mindre biblioteksenheter i en kommun, som ligger i stadsdelar utanför centrum eller i kransorter.
[redigera] Stadsbibliotek
Är inte en speciell form av bibliotek. Om kommunen har en historia som stad kallas ofta det centrala huvudbiblioteket i en kommun för stadsbibliotek.