Albertus Magnus
Wikipedia
Albertus Magnus, eg. Albert, greve av Bollstädt, född 1206 i Lauingen an der Donau, död 15 november 1280 i Köln, tysk filosof, teolog och naturforskare. Biskop i Regensburg 1260-1262, dominikan. Utnämnd till kyrkolärare och helgon 1931, festdag 15 november.
Jämte Thomas av Aquino var Albertus den viktigaste representanten för den medeltida skolastiken. Han inträdde 1223 i dominikanorden och blev efter studier i Padua och Paris lärare i flera tyska städer, bl.a. Köln.
Albertus gjorde den första systematiska tolkningen av Aristoteles skrifter under medeltiden och sökte påvisa att det inte finns någon motsägelse mellan Aristoteles tänkande och kristen tro. Han var också en för sin tid framstående naturvetenskapsman.
[redigera] Bibliografi (urval)
- De mineralibus et rebus metallicis (c:a 1260)
