Tro
Wikipedia
- För sången, se Tro (sång).
Tro är antagande att någonting är sant. Tro används även för att uttrycka en religiös övertygelse.
[redigera] Tro inom kristendomen
Tro är i kristen mening en övertygelse som baserar på en personlig upplevelse av Guds tilltal som en kallelse, uppenbarelse eller djup insikt. Tro formuleras gärna i västerlandet som en trosbekännelse, som den apostoliska, nicenska eller atanasianska, som också kallas för ekumeniska bekännelser, därför att de formulerades av ekumeniska kyrkomöten som talade för hela kyrkan, innan splittringarnas tid började. Tro bygger dessutom på en lära, vilket betonas starkt sedan Augustinus tid, medan man i den östliga kyrkan betonade trons liv, som gestaltar sig i lovsång och liturgi.
Som framgått kan man tala om kristen tro i skilda betydelser:
- Tron, när man åsyftar dess innehåll, trosläran.
- Den personliga tron. Den attityd av tillit som en individ känner gentemot Gud.
Tron på Jesus Kristus (att man bekänner honom och att man bekänner sina synder) är det inom kristendomen avgörande för att få evigt liv.
Centralt för kristendomen är tron på att Gud kommer till mötes i Jesus Kristus. Därför visar sig tron i en tendens att söka kontakt med honom. Kristna uppfattar ofta tron som att den kommer och går, i en pendling mellan övertygelse och tvivel. Bönen till Jesus är ett trons livstecken, och avslöjar dess existens, även om känslan av övertygelse och visshet skulle lysa med sin frånvaro.
Ett nyckelställe för detta i Bibeln är då Johannes Döparen från sitt fängelse sände en fråga till Jesus. Johannes satt fängslad för att ha kritiserat makthavares lasciva leverne. I sin ensamhet kom han i tvivel om det han förut hade predikat. Han undrade om Jesus verkligen var den av profeterna utlovade Messias. Fastän det var Jesus som tvivlen gällde vände han sig ändå just till honom för att få hjälp i sina funderingar.
