Vitval
Wikipedia
| ?Vitval Status i världen: Sårbar |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Valar Cetacea |
| Underordning: | Tandvalar Odontoceti |
| Familj: | Vitvalar Monodontidae |
| Släkte: | Delphinapterus |
| Art: | Vitval |
|
|
|
| §Delphinapterus leucas Auktor: Pallas, 1776 |
|
 utbredningsområde
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Vitvalen eller Beluga (från ryska för "vit") är en tre till sex meter lång tandval som lever i arktiska och subarktiska havsområden.
[redigera] Utseende
Denna val väger mellan 400 och 1 500 kg och har en blåvit till gräddvit färg. Hannar är vanligtvis större än honor. Huvudet är relativt kort och har på pannan en puckel (melon) som blir större med åldern under hela valens liv. Ögonen är små och ligger strax bredvid munnen. Vitvalen har ett halvmånformigt blåshål.
Som hos alla valar saknar huden hår. Överhuden är 5 till 12 cm tjock. Underhuden utgörs, beroende på kön och årstid, av ett 2 till 22 cm tjockt fettskikt. Djuret har fått namnet efter sin färg. Nyfödda vitvalar är gråa eller bruna, men senare ändrar sig färgen gradvis till blågrå tills dess att djuret är cirka fem år gammalt. Dessa valar kallas "blue". Senare blir de helt vita.
[redigera] Levnadssätt
Vitvalar lever i havsområden vid kusterna av Alaska, Kanada och Ryssland. I Europa hittar vi djuret bara vid Nordkap, i Barents havet, runt Kolahalvön, Frans Josefs land och Spetsbergen. Under vandringen når den ibland Island, Storbritannien och till och med Östersjön. Vandringar i floder är ganska vanlig. I nästan alla sibiriska floder ser man vitvalar. Troligtvis letar dessa valar efter nya näringskällor, parningsställen eller platser för födseln.
Som föda har vitvalar ett stort antal olika djurarter, t ex bläckfiskar, musslor och kräftdjur men också fiskar som torsk och lax. Under jakten dyker de till tio meters djup och letar på havsbotten efter födan. Jakt i öppet vatten förekommer också.
Hannarna blir efter åtta eller nio år könsmogna, honorna efter fem år. Parningen sker från april till juni, beroende på levnadsområde. Parningen sker mest i närheten av flodmynningar då vattnet där är nästan tio grader varmare än i havet. Ibland samlar sig flera tusen individer vid denna tid. 1974 räknade man vid floden Mackenzie River mer än 5 000 belugas.
Dräktighetstiden är omkring femton månader. Nyfödda ungar är mellan 1,40 och 1,70 m långa och väger 45 till 75 kg. I början håller de sig alltid i närheten av mamman, ofta med kroppskontakt. Ungarna diar tills de är två år gamla. Därefter stannar de vanligtvis med modern i två år till innan de blir självständiga.
[redigera] Vitvalar och människan
Som de flesta valar blev också vitvalen jagad. Idag sker kommersiell jakt på belugan bara i norra Ryssland. Inuiter jagar djuret för dess kött, fett och tran (omkring 180 liter per val). Starkt eftertraktad är huden som benämns "Muktuk". Den kommersiella jakten från andra länder minskade huvudsakligen på grund av den höga halten kvicksilver i köttet. Under mätningar som genomfördes 1970 var den redan 0,5 ppm (miljondelar).
Turism i form av whale-watching vid Alaskas och Kanadas kuster hjälper också till att minska på jakten. Ett problem är däremot utvinnandet av petroleum i arktiska havsområden. Vitvalarna störs av den mänskliga aktiviteten och deras miljö kan bli förorenad.
