Tsunami

Wikipedia

En tsunami bromsas in när den närmar sig kusten vilket gör att vågornas höjd ökar.

En tsunami (av japanska tsunami "hamnvåg") är en typ av flodvåg som uppkommer vid en vertikal förskjutning av stora vattenmassor, i de flesta fall på grund av seismisk aktivitet på havsbottnen.

Tsunamier kan uppkomma genom att jordskorpan under havet rör sig så att vattnet ovanför trycks upp eller "faller ned". En av de processer som åstadkommer sådana rörelser är jordbävningar orsakade av platt-tektonik, särskilt när en platta trycks in under en annan platta. När vattnet efter förflyttningen återtar sitt jämviktsläge under inverkan av gravitationen bildas en våg. Det kan innebära att det upphöjda vattnet rinner ut åt sidorna eller att omgivande vatten- rinner in i ett "hål" som uppstått över den botten som sänkts. Tsunamin uppstår när det förflyttade området är mycket stort.

En tsunamis uppkomst

Tsunami i Hilo på Hawaii 1 april 1946.

En tsunami når Malé på Maldiverna den 26 december 2004.

Marina Beach i Chennai, Indien den 26 december 2004

Tsunami i Sydostasien 2004.

När vulkankratrar under havet faller samman och när jordbävningar förekommer under havet åtföljs detta ofta av stora jordskred. När sediment och sten rör sig nedför branta sluttningar på bottnen kan detta inverka kraftigt på det vatten som finns rakt ovanför. På samma sätt kan våldsamma vulkanutbrott lyfta upp stora vattenmassor, så att tsunamier bildas. Andra orsaker är att material faller ned i havet från rymden eller brant sluttande stränder. Även provsprängningar med atombomber under havsytan kan ge upphov till jättevågor, som till exempel vid Bikiniatollen.

När vattenpelaren skjuts upp ur havet bildas en bred (upp till 100 km), men låg (bara 0,5 m) havsvåg. Till följd av rörelseenergin rusar vågen fram över havet med en hastighet på uppemot 900 km/h. När tsunamin kommer till en kust och vattnet blir grundare övergår rörelseenergin i lägesenergi, vilket gör att vågen tornar upp sig, ibland så mycket som 40 meter hög. Då kan man från land se hur vattnet först drar sig tillbaka och sedan slår in över stranden och orsakar enorm förödelse.

Det är bara i undantagsfall som dessa vågor är så stora att de orsakar katastrofer. I allmänhet försvagas de så snabbt på sin väg över havet att de inte orsakar allvarliga skador när de når fram till kusten.

Dessa jättevågor har omtalats i litteraturen sedan länge och sagor berättar om hur skepp förliser på grund av jättevågor, tsunami. Det är dock endast på stränder och grunt vatten som tsunamier orsakar skada.

Europa drabbades av tsunamikatastrofer 1755, då totalt 70 000 omkom och staden Lissabon förstördes, en händelse som diskuterades mycket i tidens litteratur, och 1908 i Messinasundet (100 000 döda).

Den 9 juli 1958 inträffade ett mirakel i Lituya Bay i södra Alaska. Träden längs den lilla viken vräktes omkull en halv kilometer upp på land. Äntligen nåddde invånarna ner rill vattnet. Vattnat i vågen var mycket blött, det var då forskarna upptäckte att vågorna kan bli betydligt större än vad man tidigare insett. Tidigare hade man trott att tsunamier bara uppstår i samband med jordbävningar ute till havs.

Den 26 december 2004 inträffade en mycket kraftig jordbävning under Bengaliska viken vilken skapade en tsunami som orsakade förödelse längs Indonesiens, Thailands, Burmas, Indiens, Somalias och Sri Lankas kuster. Vågen dödade hundratusentals människor, varav många turister som befann sig på stränderna. Man diskuterar nu (början av 2005) hur ett varningssystem ska utformas, så att människor kan evakueras från stränderna när tsunami är på väg. De flesta av stränderna drabbades flera timmar efter att jordbävningen inträffat.

Nu befarar man att en vulkan på Kanarieöarna - Cumbre Vieja på La Palma - kan orsaka en "megatsunami". Om en klippa vid vulkanen faller i vattnet i ett stycke bildas enligt vissa forskare en våg som är över 100 meter hög och som förflyttar sig i 700 km/h. Vågen skulle inte upphöra förrän den når USA:s östkust där städer som New York, Boston och Miami skulle ligga i dess väg. Forskarna räknar med att den skulle orsaka förödelse ett tjugotal kilometer inåt land. Andra forskare hävdar att den aktuella klippan knappast kommer att falla ned i ett enda stycke utan kommer att sönderfalla i mindre delar så att de vågor som uppstår blir betydligt mindre.