Tofsvipa
Wikipedia
| ?Tofsvipa Status i Sverige: Livskraftig |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning: | Vadare Charadrii |
| Familj: | Pipare och vipor Charadriidae |
| Släkte: | Vanellus |
| Art: | Tofsvipa V. vanellus |
|
|
|
| §Vanellus vanellus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Tofsvipa (Vanellus vanellus) är en vadare som tillhör familjen pipare och vipor. Det är den enda arten i sitt släkte som häckar i Sverige. Det är en av Sveriges vanligare fåglar och den har ett karaktäristiskt utseende.
Innehåll |
[redigera] Utseende
Den är en av de större vadarna, med kontrastrik teckning i svart och vitt och en tydligt spretande tofs i nacken. Benen är ganska långa. Tofsvipan är ungefär lika stor som en kaja men har längre ben. Den blir ungefär 31 cm lång, med ett vingspann på 67-72 cm.
Könen är lika och även fåglar i juvenil dräkt har en liknande fjäderdräkt.
Buken och kroppsidor är vit, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, huvudets sidor vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen. Närmast kroppen har vingen ett tydligt, brett vitt band, som är mycket synligt i flykten. Undergumpen är roströd.
[redigera] Utbredning och biotop
Tofsvipan är en vadare som trivs i våtmarker, sankmark och på strandängar. Som en av de tidigaste flyttfåglarna kommer den på vårvintern till Sverige, från vinterkvarteren i Syd- och Mellaneuropa. Den är då till en början ofta synlig på strandängar när den söker föda, men senare under häckningssäsongen blir tofsviporna mer skygga. Efter häckningen blir fåglarna successivt mer synliga, fram tills dess att de drar sig söderut i början av hösten. Innan flytten kan man se dem tillsammasn i flockar. De är sällan stilla utan flaxar hit och dit med en typisk fladdrig och svajig flykt.
Spridningen täcker hela landet, även om fågeln är ovanligare i Norrlands inland. Från att ha funnits med ungefär 120 000 par runt [1970]] har stammen minskat till ett bestånd på cirka 50 000 par under 1990-talet. Samma procentuella minskning har också noterats i grannländerna och för flera andra arter (till exempel stare och skrattmås).
[redigera] Föda
Tofsvipan lever av ryggradslösa djur och tack vare god hörsel och mörkersyn kan den vara aktiv också på natten.
[redigera] Namn
Många etymologer menar att vipa kan härledas ur ord som anspelar på vipan tofs. Den kallades helt enkelt för tofsen. Dess vetenskapliga namn Vanellus vanellus kommer från det senlatinska ordet vannus som var en sorts skyffel som man använde för att skilja agnar från kornen.
I västergötland finns det dialektala uttrycket bälghandske för fågeln och på andra håll i Sverige kallas den ibland för tivitta.
[redigera] Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Tofsvipa
