Skrattmås

Wikipedia

?Skrattmås
skrattmås
Systematik
Domän:	Eukaryoter
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Måsfåglar Lari
Familj:	Måsar och trutar Laridae
Släkte:	Larus
Vetenskapligt namn
§Larus ridibundus Auktor: Linné, 1766


Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skrattmås (Larus ridibundus) är en fågel som tillhör familjen måsar och trutar.

[redigera] Utseende och läte

Skrattmåsen har två åldersklasser. Den är 35-39 cm lång, har ett vingspann på 86-99 cm, väger ungefär 250 gram och könen är lika. Den adulta skrattmåsen i sommardräkt har ett mörkt huvud med en röd vass näbb. Dess nacke, bröst, buk och undergump är vit. Manteln är ljusgrå och stjärten och övergump är helvit. Framkanten på ovansidan av vingen är vit från vingknogen och ner till handpennespetsarna som är svarta. Handpennorna på undersidan av vingen är mörkt grå eller svarta förutom den yttersta handpennan som är ljus.
Till vintern har skrattmåsen ruggat de mörka fjädrarna på huvudet och den har bara ett mörkt suddigt vertikalt band ovanför ögat och en svart prick baokom ögat. Näbben är ljusare röd vid näbbroten och spetsen är svart.

En juvenil skrattmås har gulorange ben, ett svart stjärtband i kontrast till den vita övergumpen och den har mycket ockratoner insprängt i den annars ljusgrå manteln. Dess huvud är fläckat i vitt och ockra och den har en kil av mörkare rödbrunt från nacken och ner på ryggen. Den har en gul näbb med svart spets. Spetsarna på både arm- och handpennor är svarta.

En skrattmås i första vinterdräkt har kvar sina juvenila stjärt- och vingpennor men de mesta av de ockrafärgade tonerna har försvunnit ur dräkten. Den har en huvudteckning som en adult fågel om vintern men den har gulskära ben. I första sommardräkt har den också fortfarande kvar de nu slitna stjärt- och vingpennorna. Den har fått ett svart huvud men med inslag av vitt.

Skrattmåsens är en högljud fågel, speciellt när den är på plats i sina häckningskolonier. Dess läte är ett skränigt "krii-arr".

[redigera] Utbredning och biotop

Skrattmås häckar i stora delar av Skandinavien, inte i fjälltrakterna men på dock på Island, i Storbritannien och i norra delarna av Europa ner till kaspiska havet och i hela Asien mellan polcirkeln och femtionde bredgraden ända bort till Berings hav. Skrattmåsen häckar även på Grönlands sydspets och i Kanadas allra västligaste delar.

Många av de skrattmåsar som häckar norr ut är flyttfåglar men i varmare trakter kring kusterna i Skandinavien, Storbritannien och främst västeuropa stannar den ofta på samma plats året om. Deras främsta övervintringlokaler är (från öst till väst) kusterna vid Japanska havet, Östkinesiska havet, västra delarna av Sydkinesiska havet, de norra delarna av Bengaliska viken och de norra och västra delarna av Arabiska havet. Kring Medelhavet och Svarta havet. Afrikas nordvästra kust, Biscayabukten, runt hela Storbritannien och i Nordsjön. Kanadas Skrattmåsar övervintrar kring Saint Lawrenceviken.

Skrattmåsen har invandrat till Skandinavien under de senaste trehundra åren. I början av 1700-talet häckade inte skrattmåsen alls i Sverige. I Sven Nilssons Foglarna från 1858 står det att den bara häckar i "det södra Sverige; högst sällan i Norge".

[redigera] Häckning och beteende

Två skrattmåsar i vinterdräkt fångade i flykten i London.

Vissa skrattmåsar får sin häckningsdräkt redan i februari och påbörjar häckningen kort därefter. Skrattmåsen häckar i kolonier i sjöar, kärr och i anslutning till kusten. På sommaren ser man dem ofta på ängar och de flockas kring traktorer som plöjer upp en åker.
Man ska undvika att exempelvis gå i land på en ö där det häckar skrattmåsar då de kan försvara sina bon myckt aggresivt genom att picka människor i huvudet. Eftersom de till antalet kan vara väldigt många fåglar så kan detta bli en både obehaglig och smärtsam upplevelse.

[redigera] Status

Skrattmåsen är fortfarande vanlig i Sverige men har sedan sextiotalet minskat liksom ett antal andra vanliga svenska fåglar som på olika sätt är beroende av kulturlandskapet som exemplevis stare, tofsvipa och sånglärka.

[redigera] Namn

Trots att skrattmåsen verkligen inte har ett skrattande läte så heter den även "skrattande" i sitt vetenskapliga namn dvs. ridibundus. Detta namn lånade Linné från Ornithologia skriven av Mathurin Jacques Brisson 1760. I den beskriver Brisson sotvingad mås (Larus atricilla) och skrattmås som olika underarter av samma art. Brisson kallar dem Gavis ridibunda. Den sotvingade måsen som heter "Laughing gull" på engelska har verkligen ett skrattande läte till skillnad från skrattmåsen. Eftersom Linné inte kände till skrattmåsen speciellt väl då den inte häckade i Sverige på 1700-talet så förlitade han sig på Brisson och gav den så att säga fel namn.
Skrattmåsens läte Kee-harr har dock givit den dess namn i Richard Adams roman Den långa flykten.