The Open Championship
Wikipedia
The Open Championship är det officiella namnet på världens äldsta golftävling. Även kallad British Open och, av de flesta britter, The Open. Tävlingen är en major. R&A är sedan 1919 ansvarig för tävlingen som spelades första gången 1860 på Prestwick.
Innehåll |
[redigera] Inledning
The Open Championship är den äldsta av fyra majortävlingar för herrar. Varje år hålls tävlingen på en av några få utvalda golfklubbar i Storbritannien. Oavsett vilken klubb tävlingen spelas på så är det R&A som organiserar och administrerar The Open. Tävlingen spelas alltid på en linksbana.
Tävlingen spelas i juli och det är den tredje majortävlingen för året efter The Masters Tournament och US Open, men innan PGA Championship. Den har varit en officiell tävling på PGA-touren sedan 1995 vilket innebär att prispengarna som medlemmar på PGA-touren vinner i The Open räknas in i den officiella penninglistan. Som tillägg till det så har alla Open Championships före 1995 retroaktivt klassificerats som PGA-toursegrar och listorna över PGA-segrar har justerats för att spegla detta. PGA European Tour har alltid räknat The Open som en officiell tävling.
[redigera] Historik
The Open Championship spelades första gången 17 oktober 1860 på Prestwick Golf Club. Invigningstävlingen var förbehållen professionella golfspelare. Startfältet bestod av åtta spelare som spelade Prestwicks 12-hålsbana i tre varv på en dag. Willie Park Sr vann på 174 slag då han slog favoriten Tom Morris Sr med två slag. Året efter öppnades tävlingen för amatörer och startfältet bestod då av tio professionella spelare och åtta amatörer. Det dröjde till 1885 innan tävlingen samlade fler än 50 deltagare.
Priset till vinnaren var ett praktfullt rött läderbälte med silverspännen. Bältet kallades The Champions Belt. Det fanns inga prispengar i de första tre Opens men 1863 instiftade man en prissumma på 10 pund som senare höjdes till 50 pund. Prissumman delades mellan andra, tredje och fjärde placerade proffsspelaren medan vinnaren fick behålla mästarbältet i ett år. 1863 vann Old Tom Morris den första prissumman på sex pund, att jämföra med prissumman 2004 som var 720,000 pund. Tävlingen om mästarbältet pågick till 1870 då Tom Morris Jr fick behålla bältet för alltid efter att ha vunnit tävlingen tre år i rad. Tävlingen ställdes in 1871 eftersom det inte fanns något vandringspris att spela om. Då förenade sig St. Andrews med Musselburgh och Prestwick och satte upp ett nytt ständigt vandringspris, Claret Jug, en silverkanna. Denna silverkanna har man spelat om varje år sedan dess.
Prestwick Golf Club administrerade The Open mellan 1860 och 1870. 1871 organiserade man tävlingen tillsammans med R&A och The Honourable Company of Edinburgh Golfers. 1892 fördubblades längden på tävlingen från 36 till 72 hål och samma år höjdes prissumman till 100 pund. På grund av det ökade antalet deltagare i tävlingen så infördes 1898 en cut efter två rundor. 1920 övergick hela ansvaret för tävlingen på R&A.
De tidiga vinnarna var skotska proffs som på den tiden arbetade som greenkeepers, klubbtillverkare och caddies, som komplement till de låga prissummorna i de tävlingar de ställde upp i. The Open har alltid dominerats av proffs. Amatörer har bara vunnit sex gånger och det var mellan 1890 och 1930. Den siste amatören som vann var amerikanen Bobby Jones som även gjorde Grand Slam 1930. Jones var en av fyra amerikaner som vann The Open mellan första och andra världskriget. Den förste var Walter Hagen 1922. Dessa amerikaner och den franske vinnaren i 1907 års The Open var de enda utländska vinnarna fram till 1939.
Den förste segraren efter andra världskriget var amerikanen Sam Snead 1946. 1947 vann Fred Daly från Nordirland. Medan det har varit många vinnare från England och Skottland så är Daly den ende från den irländska ön och ingen från Wales har vunnit tävlingen. Under efterkrigsåren dominerades tävlingen av sydafrikanen Bobby Locke och australiensaren Peter Thomson som vann Claret Jug nio gånger av elva mellan 1948 och 1958.
En annan sydafrikan, Gary Player vann 1959 och det var början på Big Three-eran inom professionell golf. De tre spelarna var Player, Arnold Palmer och Jack Nicklaus. Palmer tävlade första gången 1960, när han kom tvåa efter den mindre kände australiensaren Kel Nagle, men han vann de två följande åren.
Nicklaus segrar i The Open Championship kom 1966, 1970 och 1978. Han vann övriga majors oftare men det understryker vilken framstående golfspelare han var i The Open på 1960- och 1970-talet. Han slutade bland de fem första sexton gånger vilket är, tillsammans med John Henry Taylor, mest i The Opens historia och överlägset bäst sedan andra världskriget. Detta inkluderar sju andraplaceringar. Nicklaus har spelat flest rundor under par, 61 stycken, och slutat flest tävlingar under par, 14 stycken. På Turnberry 1977 var han med i en av de mest omtalade tävlingarna i golfhistorien, när hans duell med Tom Watson dröjde till sista slaget innan Watson stod som Open-segrare för andra gången.
Watson vann fem Opens, fler än någon annan sedan 50-talet men hans sista seger (1983) avslutade en period av amerikansk dominans. De följande elva åren blev det bara en amerikansk seger. De europeiska vinnarna under denna period, spanjoren Seve Ballesteros, skotten Sandy Lyle och engelsmannen Nick Faldo var också ledargestalter i den grupp av spelare som började att spela allt bättre än amerikanerna i Ryder Cup.
1995 blev The Open officiell tävling på den amerikanska PGA-touren. John Dalys seger det året, vilket var en stor överaskning även om han hade vunnit en major tidigare, startade en ny period av amerikansk dominans. Tiger Woods vann sin första, och hittills enda, seger i The Open 2000. Det var dramatiska TV-bilder det året på St. Andrews när den till åren komne Jack Nicklaus vinkade farväl till folkmassorna medan den atletiske unge tronföljaren tittade på från en närliggande tee.
[redigera] Kvalificering till The Open
Tävlingen är öppen för alla spelare som ligger på världens golfrankinglistor. Kvalificering till tävlingen sker genom ett förkval under 1-2 dagar i Afrika, Australasien, Oceanien, Amerika och Europa samt ett kval i Storbritannien. Från dessa förkval kvalificerar sig 48 spelare till tävlingen där 156 spelare deltar (2005). Övriga spelare i tävlingen är direktkvalificerade enligt följande 29 kategorier:
- Spelarna på de 10 första placeringarna i The Open året före
- Tidigare The Open-vinnare som är högst 65 år dagen före tävlingen
- De 50 första spelarna på golfens världsranking vecka 22
- De 20 första spelarna på PGA European Tours Order of Merit året före
- Vinnarna i PGA Championship innevarande år och två föregående år
- Spelarna som ligger på placeringarna 1-3 på PGA European Tours Order of Merit innevarande år med prispengarna till och med PGA Championship.
- Spelare på de två första placeringarna på en ackumulerad penninglista från alla PGA European Tour-tävlingar mellan British Master och French Open samt US Open
- Vinnarna i Smurfit European Open och Barclays Scottish Open
- Vinnarna i US Open de fem senaste åren inklusive årets tävling
- Vinnarna i The Masters Tournament de senaste sex åren inklusive årets tävling
- Vinnarna i USPGA Championship de fem föregående åren
- Vinnarna i USPGA Tour Players Champions de senaste tre åren inklusive innevarande år
- De 20 bästa spelarna på USPGAs penninglista föregående år
- Spelare på de tre första placeringarna på USPGA-tourens penninglista innevarande år till och med tävlingen Fedex St Jude Classic
- De 2 bästa spelarna på en ackumulerad penninglista på USPGA-touren med Western Open och de fyra föregående tävlingarna
- Vinnaren i Western Open och John Deere classic
- Spelande medlemmar i Ryder Cup-lagen året före
- Vinnaren på Order of Merit på Asian PGA Tour föregående år
- Spelare som placerat sig på första eller andra plats på Order of Merit Tour of Australasia föregående år
- Spelare som placerat sig på första plats på Order of Merit på Southern Africa PGA Sunshine Tour senaste säsongen
- Vinnaren i Canadian Open föregående år
- Vinnaren i Japan Open föregående år
- Spelare som placerat sig på första och andra plats på den officiella penninglistan på Japan Golf Tour föregående år
- De fyra bästa spelarna i Mizuno Open innevarande år
- De två spelare som placerat sig högst på en ackumulerad penninglista på alla Japan Tour-tävlingar mellan Japan PGA Championship och Mizuno Open innevarande år
- Vinnaren i Senior British Open föregående år
- Vinnaren i Amateur Champion innevarande år
- vinnaren i US Amateur Champion föregående år
- Vinnaren i European Individual Amateur föregående år
[redigera] Statistik
[redigera] Segrare
[redigera] Spelare som vunnit flera gånger
Spelare med mer än en seger till och med 2005.
|
|
|
[redigera] Banor i The Open Championship
| Bana | Antal tävlingar | År |
| St Andrews Old Course | 27 | 2005, 2000, 1995, 1990, 1984, 1978, 1970, 1964, 1960, 1957, 1955, 1946, 1939, 1933, 1927, 1921, 1910, 1905, 1900, 1895, 1891, 1888, 1885, 1882, 1879, 1876, 1873 |
| Prestwick Golf Club | 24 | 1925, 1914, 1908, 1903, 1898, 1893, 1890, 1887, 1884, 1881, 1878, 1875, 1872, 1870, 1869, 1868, 1867, 1866, 1865, 1864, 1863, 1862, 1861, 1860 |
| Muirfield | 15 | 2002, 1992, 1987, 1980, 1972, 1966, 1959, 1948, 1935, 1929, 1912, 1906, 1901, 1896, 1892 |
| Royal St George's, Sandwich | 13 | 2003, 1993, 1985, 1981, 1949, 1938, 1934, 1928, 1922, 1911, 1904, 1899, 1894 |
| Royal Liverpool GC, Hoylake | 10 | 2006, 1967, 1956, 1947, 1936, 1930, 1924, 1913, 1907, 1902, 1897 |
| Royal Lytham & St Annes | 10 | 2001, 1996, 1988, 1979, 1974, 1969, 1963, 1958, 1952, 1926 |
| Royal Birkdale | 8 | 2008, 1998, 1991, 1983, 1976, 1971, 1965, 1961, 1954 |
| Royal Troon | 8 | 2004, 1997, 1989, 1982, 1973, 1962, 1950, 1923 |
| Musselburgh | 6 | 1889, 1886, 1883, 1880, 1877, 1874 |
| Carnoustie Golf Links | 6 | 2007, 1999, 1975, 1968, 1953, 1937, 1931 |
| Turnberry | 3 | 1994, 1986, 1977 |
| Royal Cinque Ports (Deal) | 2 | 1920, 1909 |
| Royal Portrush and Prince's | 1 | 1951, 1932 |
