Svenska riksdagsvalet 2006

Wikipedia

Svenska riksdagshuset i Stockholm.

Svenska riksdagsvalet 2006 ägde rum den 17 september 2006.

Innehåll

1 Valrörelsen
- 1.1 Partiernas valaffischer
- 1.2 Valbevakningen
  - 1.2.1 Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006
2 Valresultat
3 Mandatfördelning mellan blocken
4 Regeringsbildning
5 Se även
6 Fotnot
7 Externa länkar

[redigera] Valrörelsen

Fredrik Reinfeldt, Maud Olofsson, Göran Hägglund och Lars Leijonborg i det borgerliga samarbetet Allians för Sverige.

Göran Persson, socialdemokraterna under valkampanjen, här Nordstan i Göteborg 5 september 2006.

Inför riksdagsvalet 2006 befann sig socialdemokraterna i regeringsställning genom regeringen Persson och styrde landet i samarbete med två stödpartier, miljöpartiet de gröna och vänsterpartiet. Detta såg ut att bli en eventuell röd-grön koalitionsregering efter riksdagsvalet 2006. Men Göran Persson och socialdemokraterna uttryckte istället att man ville söka fortsatt stöd för en socialdemokratisk minoritetsregering.

Den 30 augusti 2004 träffades de fyra borgerliga partiledarna hemma hos centerpartiets Maud Olofsson i Högfors och bildade Allians för Sverige. I slutet av augusti 2006 presenterades ett gemensamt valmanifest. Med undantag för moderaterna gick de borgerliga partierna till val även med varsitt eget valmanifest. Totalt fanns alltså fyra borgerliga valmanifest.

Statsminister Göran Persson omvaldes 2005 för ytterligare en fyraårsperiod som socialdemokraternas partiordförande, och var partiets självklara statsministerkandidat i riksdagsvalet 2006. Partiet presenterade sitt valmanifest i mitten av augusti, och det mottogs i huvudsak positivt av samarbetspartierna vänsterpartiet och miljöpartiet. Miljöpartiet krävde ministerplatser i en eventuell koalitionsregering, medan vänsterpartiet uttalade att man kunde vara beredda att fälla en socialdemokratisk regering om man inte fick tillräckligt med utrymme att föra en vänsterpolitik.^{[källa behövs]}Partiet tänkte heller inte stödja en regering bestående av enbart socialdemokraterna och miljöpartiet.^[1]

Valrörelsen dominerades av arbetsmarknadsfrågor. Här var särskilt de borgerliga partierna pådrivande, samtidigt som vänsterpartiet ville ha 200 000 nya jobb i offentlig sektor. Under våren debatterades centerpartiets kontroversiella förslag om ungdomsavtal. En uppmärksammad fråga under sommaren var ett folkpartistiskt förslag om kulturkanon och språktester för nya invandrare, förslag som dock inte fanns med i alliansens valmanifest eller mottogs positivt av de övriga allianspartierna. Kristdemokraterna lyckades föra upp sina viktigaste frågor, familjepolitiken och fastighetsskatten, på dagordningen. En fråga som präglade valrörelsens sista veckor var också den så kallade regeringsfrågan. Medan Allians för Sverige var eniga om att de önskade styra tillsammans var det oklart hur en eventuell vänsterregering skulle se ut och vilka partier den skulle bestå av.

[redigera] Partiernas valaffischer

Alla ska med - Socialdemokraterna

Sverige behöver ett nytt arbetarparti - Moderaterna

Framtidens nyheter - Folkpartiet

JA! Mer valfrihet - Kristdemokraterna

Rättvisa kommer från vänster - Vänsterpartiet

Allt börjar hos dig - Centerpartiet

Rösta Långsiktigt - Miljöpartiet

[redigera] Valbevakningen

2006 års riksdagsval var det mest mediebevakade riksdagsvalen någonsin i Sverige.

Enligt en undersökning som gjorts av massmedieprofessorn Kent Asp och som publicerades på DN debatt den 17 september, har medierapporteringen gynnat alliansen. Sex av tio nyhetsrapporter har beskrivit sysselsättningen och ekonomin i negativa termer, trots den rådande högkonjunkturen.^[2]

SVT och TV4 bevakade valet flitigt. SVT24 sände valrelaterade program mellan 09:30 och 15:00 samtliga vardagar i en månad före valet.

Aftonbladet och LunarStorm genomförde för andra valet i rad sin satsning Ungt Val för att få fler ungdomar att rösta och engagera sig i politiken.

[redigera] Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006

Huvudartikel: Spionaffären i den svenska valrörelsen 2006

Den 4 september 2006 polisanmälde socialdemokraterna ett dataintrång i socialdemokraternas interna nätverk, som ska ha bedrivits under längre tid. Affären fick flera partimedlemmar inom folkpartiet att avgå från sina poster.

[redigera] Valresultat

Huvudartikel: Resultat i riksdagsvalet 2006

Parti		Partiledare	Röstfördelning			Mandatfördelning
Parti		Partiledare	#	%	+/− %	#	+/−
	Socialdemokraterna	Göran Persson	1 942 625	34,99	−4,86	130	−14
	Moderata samlingspartiet	Fredrik Reinfeldt	1 456 014	26,23	+10,37	97	+42
	Centerpartiet	Maud Olofsson	437 389	7,88	+1,69	29	+7
	Folkpartiet liberalerna	Lars Leijonborg	418 395	7,54	−5,85	28	−20
	Kristdemokraterna	Göran Hägglund	365 998	6,59	−2,56	24	−9
	Vänsterpartiet	Lars Ohly	324 722	5,85	−2,54	22	−8
	Miljöpartiet de Gröna	Maria Wetterstrand, Peter Eriksson	291 121	5,24	+0,59	19	+2
	Sverigedemokraterna	Jimmie Åkesson	162 463	2,93	+1,49	0	–
	Feministiskt initiativ	Gudrun Schyman, Devrim Mavi, Sofia Karlsson	37 954	0,68	–	0	–
	Piratpartiet	Rickard Falkvinge	34 918	0,63	–	0	–
	Sveriges pensionärers intresseparti	Brynolf Wendt	28 806	0,52	−0,19	0	–
	Junilistan	Nils Lundgren	26 072	0,47	–	0	–
	Sjukvårdspartiet	Kenneth Backgård	11 519	0,21	–	0	–
	Nationaldemokraterna	Nils-Eric Hennix	3 064	0,06	−0,11	0	–
	Enhet	Ulf Wåhlström	2 648	0,05	–	0	–
	Nationalsocialistisk front	Anders Ärleskog, Daniel Höglund	1 417	0,03	–	0	–
	Ny Framtid	Sune Lyxell	1 171	0,02	−0,16	0	–
	Rättvisepartiet Socialisterna	Per-Åke Westerlund	1 097	0,02	−0,01	0	–
	Övriga partier	–	3 885	0,06	–	–	–

	Borgerliga blocket (m, c, fp, kd)	–	2 677 796	48,24	+4,25	178	+20
	Röd-gröna blocket (s, v, mp)	–	2 558 468	46,08	−6,81	171	−20

Giltiga röster totalt			5 551 278	98,25	–	–	–
Blanka ogiltiga röster			96 922	1,72	–	–	–
Övriga ogiltiga röster			2 216	0,04	–	–	–
Totalt			5 650 416	81,99	–	349	–

[redigera] Mandatfördelning mellan blocken

Allians för Sverige fick 178 mandat mot de rödgröna samarbetspartiernas 171 mandat. Sammanlagt var 6 892 009 personer valberättigade. Valdeltagandet i procent ökade jämfört med riksdagsvalet 2002 med 1,88 procentenheter.

Källa: Valmyndigheten

[redigera] Regeringsbildning

På eftermiddagen den 18 september träffade statsminister Göran Persson riksdagens talman Björn von Sydow och lämnade in sin och regeringens avskedsansökan. Hans kommentar var: "Det är en konstig känsla. De andra kommer till dukat bord."^[3] Talmannen entledigade omedelbart statsministern och de övriga statsråden, men uppmanade dem att sitta kvar som expeditionsregering i väntan på en ny regerings formella tillträde. Under måndagen och tisdagen träffade talmannen företrädarna för samtliga riksdagspartier. På tisdagen den 19 september träffade talmannen moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt och bad denne undersöka förutsättningarna att bilda en borgerlig fyrpartiregering bestående av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.^[4] Maud Olofsson krävde den 20 september att hälften av ministrarna skulle vara kvinnor. Lars Leijonborg instämde i detta, medan Fredrik Reinfeldt och Göran Hägglund förhöll sig mer avvaktande.

Måndagen den 2 oktober valdes moderaten Per Westerberg till ny talman i riksdagen och övertog arbetet med regeringsbildningen. Den nye talmannen föredrog sitt förslag om att utse Fredrik Reinfeldt till ny statsminister för riksdagen tisdagen den 3 oktober. Förslaget bordlades därefter två gånger, innan omröstning skedde torsdagen den 5 oktober.

Innan omröstningen avgav några av partiernas gruppledare röstförklaringar^[5]:

Britt Bohlin Olsson (s) förklarade att omröstningen indirekt gällde den framtida regeringens program. Med hänsyn till den politik som en borgerlig regering kunde antas föra skulle socialdemokraterna rösta nej.

Åsa Torstensson (c) menade att de fyra borgerliga partierna i Allians för Sverige hade gått till val på ett gemensamt valmanifest. Denna allians hade fått en majoritet i valet och Centerpartiet skulle därför rösta ja.

Alice Åström (v) förklarade att talmannens förslag att utse Reinfeldt som statsminister förvisso var i linje med parlamentarismens principer. Omröstningen gällde dock i sak den politik som en borgerlig regering kunde antas föra och som Vänsterpartiet var motståndare till. Vänsterpartiet skulle därför rösta nej.

Mikael Johansson (mp) menade att det parti som i denna omröstning lade ned sina röster skulle ge sitt passiva stöd. Därför skulle Miljöpartiet rösta nej.

Omröstningen slutade med 175 ja-röster och 169 nej-röster. Fem ledamöter var frånvarande. Riksdagen hade därmed valt Fredrik Reinfeldt till statsminister. Efter omröstningen överlämnade talmannen på riksdagens vägnar förordnade till statsministern.

Den 6 oktober tillträdde Regeringen Reinfeldt