Rolf R:son Sohlman

Wikipedia

Rolf R:son Sohlman, född 24 oktober 1900 i Karlskoga, död 1967, svensk ambassadör. Son till kommersrådet Ragnar Sohlman och Ragnhild Ström. Gift 1926 med fil.kand. Zinaida Jarotskaja, dotter till professorn i Moskva, Alexander Jarotzky och Nina Winberg.

Rolf Sohlman tog fil.kand. vid Uppsala universitet 1924, och diplomerades 1927 vid Institut des Hautes Etudes Internationales vid Sorbonne. Samma år värvades han av Utrikesdepartementet som attaché, och de första åren hade han sin tjänst förlagd i Riga, London och Warszawa. 1936 blev han andre legationssekreterare i Rom, och hade samma tjänst i Paris 1938. 1939 utnämndes han till byråchef vid UD, 1940 till tillförordnad avdelningschef, och 1944 utrikesråd och chef för handelsavdelningen. 1945 blev han befordrad till envoyé.

Från 1947 till 1964 var Sohlman verksam i Moskva, och erhöll en ambassadörs namn. I denna tjänst ingick under vissa tider även att fungera som sändebud i Kabul, Bukarest och Sofia.

Sohlman hade tidigt särskilda uppdrag som ombud och sekreterare, och ingick i den svenska delegationen vid världsekonomiska konferensen i London 1933. Han ingick dessutom som ledamot i Exportkreditnämnden, deltog som ombud i FN, och ingick i styrelsen för Ryska institutionen vid Stockholms högskola.

Under andra världskriget ledde Sohlman flera svenska handelsdelegationer med andra länder, och genomförde regeringens kreditavtal med Sovjetunionen 1946. Detta avtal, ofta kallat ”rysskrediten”, innebar att Sovjet under en femårsperiod skulle köpa svenska varor på kredit för 200 miljoner kronor om året, och godkändes av riksdagen 1946. Sverige hade redan sålt varor på kredit sedan 1940, ett tillmötesgående som inte berodde på ”fruktan för en mäktig granne”. ^[1] Sohlman, som hade kopplats in i förhandlingarna redan tidigt, menade att krediten skulle kunna fungera som en öppning för ett samarbete mellan öst och väst.^[2]

I egenskap av ambassadör i Moskva, hade Sohlman de första förhandlingarna med Sovjet på sitt bord, om den försvunna DC-3:an i juni 1952 och nedskjutningen av ett Catalinaplan 16 juni, som gått till historien med benämningen Catalinaaffären.

Sohlman utövade ett betydande inflytande på den svenska hållningen i utrikespolitiken, inte bara genom sitt ämbete; han var en av Östen Undéns närmaste vänner, och det har sagts att han i den positionen medvetet påverkade Undén i anti-amerikansk och pro-sovjetisk riktning. Som diplomat var han enormt beundrad i det socialdemokratiska partiets främsta led, i synnerhet efter rysskrediten, för vilken han även vann Gunnar Myrdals aktning.^[3]

[redigera] Källor

Tage Erlander, 1949-1954, Tidens förlag Stockholm 1974
Gunnar Hägglöf, Fredens vägar 1945-1959, P.A. Nordstedt & Söners förlag Stockholm 1973
Hans Ullberg, artikel i Svenska Män och Kvinnor del 7, Albert Bonniers förlag 1954
Olof Rydbeck, I maktens närhet : Diplomat, radiochef, FN-ämbetsman, Bonniers Stockholm 1990
Vem är det 1961
Ernst Wigforss, Minnen III, Tidens förlag Stockholm 1954