Orkanen Gudrun

Wikipedia

Orkanen Gudrun eller Januaristormen i Europa 2005 var en kraftig orkan som den 8 till 9 januari 2005 drog in från Atlanten och drabbade norra Europa.

Innehåll

1 Efter orkanen
2 Orkanens efterverkningar
3 Se även
4 Externa länkar

I Irland och Storbritannien gjorde ovädret så att fördämningar brast, vilket resulterade i att flera människor fick evakueras från sina översvämmade hem. Dessutom gick en färja på grund och flera lastbilar välte. I Danmark drabbades först Jyllands västkust. Därefter drog stormen vidare över Danmark och nådde vid tvåtiden den svenska västkusten och Skåne, lokalt nådde vinden orkanstyrka. Från både Danmark och Sverige rapporterades det om materiella skador, trafikolyckor och ett antal dödsfall.

I Sverige uppmanades allmänheten att hålla sig inomhus. Sturups och Kastrups flygplatser fick stängas, så även Öresundsförbindelsen. En ishockeymatch mellan Frölunda HC och Malmö Redhawks fick avbrytas eftersom ishallens tak sattes i gungning. Drottning Silvia, som skulle ha deltagit i en minnesgudtjänst i Lunds domkyrka över offren för jordbävningen i Indiska oceanen 2004, tvingades åka tillbaka till Arlanda då planet hon färdades med inte kunde landa på Sturup. I Göteborg ställdes all spårvagns- och busstrafik in från nio-tiden på kvällen. I Varberg blåste kanoter och andra mindre båtar upp i luften, och krossades mot marken ett femtiotal meter bort. Även taket på Varbergs fästning skadades av stormen. På Gotland rapporterades det vindbyar på 40 m/s.

Natten mot den 9 januari var i Sverige 341 000 hushåll strömlösa. Ringhals och Barsebäcks kärnkraftverk fick stoppa produktionen på grund av flera ledningsbrott i kombination med stora mängder salt som kom in från havet med vinden, så kallad saltstorm, och täckte ställverket vid Ringhals, vilket ökade risken för överslag. Tåg-, buss- och färjetrafik stod stilla i stora delar av Syd- och Västsverige. De starka vindarna i kombination med vattensjuk mark gjorde att stora mängder träd blev fällda. Uppskattningsvis 75 miljoner kubikmeter skog stormfälldes i Götaland, vilket motsvarar tre årsavverkningar.[1]

Efter att ha blåst över Gotland fortsatte ovädret över Östersjön och nådde Estland, södra Finland och Ryssland den 9 januari. I Helsingfors steg vattennivån upp till 146 centimeter över det normala. I Sankt Petersburg steg vattnet från floden Neva så högt att sex tunnelbanestationer stängdes. Lovisa, Pärnu, Tallinn och Åbo var andra städer som drabbades av ovädret. Hela Åbo hamn översvämmades och kärnkraftverket i Lovisa var också hotat av ovädret, men hotet minskade under dagen. Som högst var vattennivån 280 centimeter över det normala i Pärnu och en fjärdedel av stadens gator stod under vatten.

[redigera] Efter orkanen

Även fyra dygn efter stormen var 100 000 hushåll i Sverige strömlösa. Lyckligtvis följde en period av varmt väder efter stormen så hushållen klarade sig förhållandevis bra utan uppvärmning den första tiden. I Oskarshamn uppmättes till exempel den högsta januaritemperaturen någonsin där: 11,8 grader.

Det tog dock ytterligare tid innan de direkta följderna av orkanen var åtgärdade. Två veckor efteråt var 25 000 hushåll utan ström, tre veckor efteråt fortfarande mer än 10 000. Eftersom värmen inte höll i sig under hela perioden så fick flera hem evakueras. Inkopplingen av strömmen dröjde ytterligare sedan blötsnö fallit i början av februari och dragit ner de tillfälliga ledningarna. Först efter fyrtio dagar hade alla fastboende ström igen.

Många hushåll blev utan telefon, samma storleksordning som de som blev utan ström. Telefonledningar som blåste ner var inte det största problemet utan det var att även telesystemet var beroende av ström för att fungera. Följaktligen drabbades även mobiltelefonsystemen och lämnade stora områden helt utan kommunikation.

Tågtrafiken drabbades av strömavbrott, nedblåsta ledningar och träd som fallit över spåren. Det tog en månad innan trafiken var igång på alla järnvägar.

[redigera] Orkanens efterverkningar

Orkanen har framförallt haft stora följder för skogsbruket i Sydsverige. Hårdast drabbade är Kronobergs, Jönköpings och Hallands län.

De stora arealerna med stormfälld skog påverkar miljön. Vattenkvalitén i de drabbade områdena försämras av att den större avrinningen lakar ut markerna. Allvarligast är utlakningen av metylkvicksilver, om än i små mängder så har den stor påverkan på djurlivet. Kvicksilvret har genom åren samlat sig i de övre jordlagren, som rivs upp vid röjningsarbetet. Speciella föreskrifter har getts ut för att minska urlakningen i känsliga områden.

De stora mängderna fälld skog utgorde en stor brandfara. Om en skogsbrand startar är risken stor att den inte går att hejda. Om dessutom skogen är oframkomlig hindrar det brandkåren från att komma åt brandhärdarna. Skogsägarna förberedde sig därför sommaren 2005 tillsammans med andra organisationer genom att göra en unik kartläggning av vilka möjligheter som fanns att hjälpa räddningsverket vid en eventuell skogsbrand. Räddningsverket placerade utrustning på strategiska ställen runt om i länen. Från statens sida stod man för att sätta in övervakning i form av så kallade brandflyg.

Timret i skogarna hotade även att dra till sig ohyra så som barkborrar. Det var därför sagt att markägarna var tvungna att ta ut timret ur skogarna innan den 1 augusti 2006, vid hot om vite. Det är framförallt barrträdsvirke som angrips så detta virke rekommenderades att tas ut först. Hösten 2006 noterades omfattande granbarkborreangrepp i sydöstra Sverige: Kalmar län och norra Skåne. Ett tiotal skogsägare anmäldes för att inte ha följt lagen vad gäller kvarliggande virke.

Politiskt har orkanen lett till en hel del förslag om ny lagstiftning. Energibolagens ansvar föreslogs öka.

Krisberedskapen sattes på prov och framstod som god i förhållande till den då aktuella flodvågskatastrofen som gett mer efterverknignar i myndigheternas agerande. Kommun, länsstyrelse, räddningstjänst med flera myndigheter i de drabbade områdena begärde efteråt stöd från staten för de extraordinära utgifterna de drabbades av. Hopp om EU-bidrag fanns.