Nathan Söderblom

Wikipedia

Lars Olof Jonathan (Nathan) Söderblom, född 15 januari 1866 i Trönö prästgård i Hälsingland, död 12 juni 1931, var en världsberömd teolog, och Svenska kyrkans ärkebiskop 1914-1931. Han var ledamot av Svenska akademien och erhöll Nobels fredspris 1930.

[redigera] Biografi

Nathan Söderblom föddes på Trönö prästgård som son till kyrkoherden Jonas Söderblom och hans hustru Sophie Blûme, som kom från Danmark. Släkten Söderblom kommer ursprungligen från Söderala, och namnet upptogs av Nathans farfars söner. Farfadern Jon Olsson var kyrkovärd och riksdagsman.

Barndomen präglades av faderns starka religiositet. Denne var färgad av Rosenius och väckelserörelsen, men samtidigt en självständig teolog med personlig övertygelse. Efter studentexamen vid Hudiksvalls gymnasium 1883, inskrevs Nathan Söderblom vid Uppsala universitet. Till en början tvekade han huruvida han skulle ägna sig åt klassisk filologi, men beslutade sig så småningom för att bli präst som fadern. 1892, efter en resa till USA, tog han den krävande teol.kand., och prästvigdes året därefter av Gottfrid Billing. Han första tjänst som präst var vid Uppsala hospital, vilket även möjliggjorde vidare studier i teologi.

Söderblom hade ett vitt intresseområde inom religionsvetenskapen. Dels var han inriktad på mission och praktisk teologi, och dels var han mycket nyfiken på den iranska religionen. Han började studera den zoroastriska skriften Avesta, vilket kan ha varit en bidragande orsak till att han begav sig till Paris 1894, där helt andra möjligheter till fördjupning fanns. Han fick där tjänst som pastor för den svenska kolonin, som mest utgjordes av svenska konstnärer. Han lärde känna August Strindberg under denna tid, och engagerade sig personligen i mera privata affärer som rörde denne. Studierna fortsatte han parallellt med tjänsten, vid Ecole Pratique des Hautes Etudes, där han lärde sig iranska språk och fortsatte studierna i Avesta. 1901 doktorerade han vid Sorbonne med ett arbete om mazdaismen, som gjorde honom världsberömd.

Samma år utnämndes han till professor i teologiska prenotioner och teologisk encyklopedi vid Uppsala universitet, och verkade vid sidan av den tjänsten som kyrkoherde i Helga Trefaldighets församling, Uppsala. Under denna tid övergav han religionshistorien, och lade ner hela sin energi på kyrkliga frågor och protestantisk teologi.

1912 tillträdde han som professor i religionshistoria vid universitet i Leipzig. Detta erbjudande tog han trots att han var enormt populär i Uppsala, och han hade dessförinnan avböjt samma tjänst i andra tyska städer. I Tyskland var han särskilt beundrad för sina studier i den iranska religionen och för hans verk om protestantism.

Efter lottning och genom ecklesiastikminister Karl Gustaf Westmans ingripande, blev Söderblom utnämnd till ärkebiskop av Svenska kyrkan 20 maj 1914. Under tiden mellan utnämnandet och tillträdandet var han Uppsala universitets prokansler samt kyrkoherde i Bälinge församling, Uppland. Han vigdes till ärkebiskop 8 november 1914, innehade ämbetet intill sin död 1931. Som ärkebiskop blev han vida berömd för sitt fredsarbete, som var en reaktion på första världskriget. Vidare gjorde han mycket betydelsefulla insatser i ekumenik, och samlade till den Stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925, där alla kyrkliga samfund, utom Romersk-katolska kyrkan, sammanträffade. Under hela tiden skrev han flera stora arbeten, varför han invaldes i Svenska akademien 1921. Året före sin död erhöll han dessutom Nobels fredspris.

Sedan 1906 hade han lidit av klen hälsa. 1931 gav han Giffordföreläsningen i Edinburgh, och efter den resan försämrades hans tillstånd kraftigt. Hans sista ord lär ha varit: "Det finns en levande Gud, jag kan bevisa det genom religionshistorien".

Under sitt liv fick Söderblom ett flertal erkännanden. Han var teologie hedersdoktor i Genève, Kristiania, St Andrews i Glasgow, Greifswald, Dublin, Dorpat, Sopron, och Köpenhamn. Filosofie hedersdoktor i Uppsala 1917, i Greifswald 1923, i Bonn 1924. Hedersdoktor i juridik i Berlin 1923. Doctor of Civil Law i Oxford 1923. Hedersdoktor i medicin i Greifswald 1923.

Han grundade Uppsalas Domkyrkas Gosskör 1920, var hederspresident i OD, hedersmedlem i Wiens universitet, och ständig hederspresident i Lettlands evangeliska synod 1924. Inspektor för Gästrike-Hälsinge nation och för Upplands nation.

På 75-årsdagen av hans födelse bildades den vetenskapliga sammanslutningen Nathan Söderblom-sällskapet, som dock inte ägnar sig åt Söderbloms person, utan åt hans vetenskapsområden, religionshistoria och exegetik.

Söderblom fösrökte censurera Nemesis, en teaterpjäs författad av Alfred Nobel. Söderblom upprördes över pjäsens innehåll och makulerade i stort sett hela upplagan.

[redigera] Familj

Nathan Söderblom gifte sig med Anna Forsell, 29/4-1894 i Ersta kapell, Stockholm, och fick följande barn:

1. Helge Söderblom, född 8/1 1896, död 7/1 1932
2. Brita Söderblom, född 31/12 1896, död 16/1 1989. Gift 1919 med sedermera ärkebiskopen Yngve Brilioth.
3. Sven Söderblom, född 24/1 1898, död maj 1976
4. Ingrid Söderblom, född 10/2 1899, död 23/10 1900
5. Staffan Söderblom, född 14/7 1900, död 11/12 1985 diplomat.
6. Lucie Söderblom, född 16/1 1902, död 10/12 2002. Gift 1924 med Arvid Runestam, biskop i Karlstad 1937-1956.
7. Yvonne, född 30/10 1903, död 8/1 1990. Gift 1929 med Algot Anderberg, biskop i Visby stift.
8. Jan Söderblom, född och död 24/1 1905.
9. Jon Olof Söderblom, född 27/6 1906, död 15/1 1981, handsekreterare åt statsministrar Per Albin Hansson, Tage Erlander och utrikesminister Östen Undén
10. Carl Söderblom, född 7/4 1908, död 1968
11. Lag Söderblom, född 4/6 1912, död februari 1989
12. Gustaf Söderblom, född 6/7 1914, död 27/6 1998

[redigera] Psalmer

Söderblom finns bland annat representerad i 1986 års psalmbok med originaltexten till ett verk (nr 445), en översatt psalm (nr 171) och en den välbekanta tonsättningen till psalmen "I denna ljuva sommartid" som används till flera psalmer (nr 198, 200, 304, 310 och 518)

• För alla helgon (1986 nr 171) översatt 1911
• Gud, vår Gud, vi lovar dig (1937 nr 603; 1986 nr 1) en bearbetad variant av Te Deum med titelraden O Gud, vi lova dig, O herre vi bekänna dig
• I denna ljuva sommartid (1986 nr 200) tonsatt 1916 samma som till

• Hur härligt vittna land och sjö (1986 nr 518)
• Likt vårdagssol i morgonglöd) (1986 nr 198)
• Lär mig, du skog, att vissna glad (1986 nr 304)
• O Gud, du mig ej överger (1986 nr 310)

• Se, kärlet brast, och oljan är utgjuten (1986 nr 445) skriven 1928

Företrädd av: Johan August Ekman

Svenska ärkebiskopar

Efterträdd av: Erling Eidem