Harold Pinter

Wikipedia

Harold Pinter, född 10 oktober 1930 i Hackney, London, England, Storbritannien, är en brittisk författare (i första hand känd som dramatiker och manusförfattare), regissör, skådespelare och politisk aktivist. Han har tilldelats Nobelpriset i litteratur ochBrittiska Imperieorden (CBE) samt är filosofie hedersdoktor vid ett flertal lärosäten.

[redigera] Biografi

Harold Pinter växte upp i arbetarkvarter i londonstadsdelen Hackney som son till Hyman (Jack) Pinter, en judisk damskräddare, och Frances, som var hemmafru. Förfäderna kom från Polen och Odessa, och hade invandrat till England vid sekelskiftet. I Hackney fanns få andra judar, vilket Pinter menar skapade en alienation som präglar hans verk. Andra världskriget och de antisemitiska stämningar som rådde var andra bidragande orsaker till denna känsla. Han gick i Grocers' Academy School och fick ett stipendium så att han kunde studera vid London Royal Academy of Dramatic Arts, som han dock hoppade av från. År 1950 publicerade han dikter under pseudonymen Harold Pinta och var deltidsskådespelare i ett radioprogram på BBC. Han tog examen vid Central School of Speech and Drama.

Första hustrun, Vivien Merchant, var skådespelerska och medverkade i flera av hans verk. De gifte sig på Yom Kippur, 14 september 1956, och hans föräldrar var missnöjda både med datumet och det faktum att hon inte var judinna. Senare skulle hon bli svårt alkoholiserad. År 1977 lämnade han henne för Lady Antonia Fraser med vilken han gifte om sig 1980.

Pinter har skrivit ett trettiotal pjäser, ett tjugotal filmmanuskript och regisserat ett trettiotal teateruppsättningar. Bland pjäserna märks The Birthday Party, The Caretaker, The Homecoming och Betrayal.

Pinters dramatik behandlar ofta kommunikation, eller frånvaron av denna, i relationer. Detta har medfört att han under skilda tidsperioder fått kritik för att egentligen inte alls syssla med dramatik, utan med statusövningar för skådespelare. Kritiken har dock kommit och gått, ofta i takt med rådande trender inom teatervärlden. Pjäserna hanterar ofta relationen mellan kvinnor och män och påfallande ofta mellan män och män. Pinter har också blivit föremål för feministisk forskning med queer-aspekt, som till exempel i Pinter's Female Portraits (Elizabeth Sakellaridou, 1988).

Han har även givit ut ett större antal prosaverk och några diktsamlingar.

Politiskt står han till vänster om Labour. Pinter var en stark motståndare till USA:s invasion av Afghanistan och Irakkriget. Han har jämfört Bushadministrationen med Adolf Hitlers Nazityskland och kallat Tony Blair för en "massmördare". Han är även aktiv i Cuba Solidarity Campaign, en organisation som stödjer Fidel Castros regim på Kuba, och International Committee to Defend Slobodan Milosevic, en organisation som verkade för frisläppandet av den misstänkte krigsförbrytaren Slobodan Milosevic.

Av hans verk har några uppsatts på i Sverige och vissa på svenska. Hemkomsten sattes upp 1966 på Göteborgs stadsteater, Fastighetsskötaren sattes upp på Stockholms stadsteater av Thommy Berggren med Peter Andersson, Ingvar Hirdwall och Johan Rabaeus. Betrayal sattes upp på engelska 2003 på Strindbergs Intima teater.

[redigera] Utmärkelser

Pinter tilldelades Nobelpriset i litteratur 2005 med motiveringen att han "i sina dramer frilägger avgrunden under vardagspratet och bryter sig in i förtryckets slutna rum".

Han har även tilldelats bl.a. Shakespeare Prize (Hamburg), European Prize for Literature (Wien) och Moliere D'Honneur for Lifetime Achievement.

[redigera] Bibliografi

Tolv gånger Pinter. Ersatz förlag, Stockholm, utk. nov. 2005. ISBN 91-88858-18-9
Nio gånger Pinter. Ersatz förlag, Stockholm, utk. nov. 2005. ISBN 91-88858-19-7
Åtta gånger Pinter. Ersatz förlag, Stockholm, utk. mars 2006. ISBN 91-88858-20-0

Pinters pjäs Mathissen finns tidigare utgiven på svenska i "I en akt. 12 enaktare från Audiberti till van Italie" i urval av Ingvar Holm, utgiven 1976 och i "I en akt: 21 enaktare från Strindberg till Arrabal" i urval av Ingvar Holm, utgiven 1966

Samtliga pjäser: