Formel 1-VM 1988
Wikipedia
McLaren-Honda vann 15 av de 16 loppen. Frågan var vilken av stallets förare som skulle ta hem VM-titeln 1988, Alain Prost eller Ayrton Senna?
| F1-regler i korthet 1988 | |
| Motor | Över-/turboladdad 1 500 cc Sug 3 500 cc |
| Max cylindrar | 12 |
| Bilens minimivikt | 540 kg |
| Max bränsle | 155 liter/race för över- eller turboladdad motor, annars ingen begränsning. |
| Poängberäkning | 9, 6, 4, 3, 2, 1 • Halva poäng gavs om ett lopp stoppades före halva distansen. • Endast de elva bästa resultaten räknades in i mästerskapet. |
Innehåll |
[redigera] Vinnare
- Förare:
Ayrton Senna, Brasilien, McLaren-Honda - Konstruktör:
McLaren-Honda, Storbritannien
[redigera] Grand Prix 1988
[redigera] Stall, nummer och förare 1988
- AGS-Ford
- 14 - Philippe Streiff, Frankrike
- Arrows-Megatron
- 17 - Derek Warwick, Storbritannien
- 18 - Eddie Cheever, USA
- Benetton-Ford
- 19 - Alessandro Nannini, Italien
- 20 - Thierry Boutsen, Belgien
- BMS Scuderia Italia (Dallara-Ford)
- 36 - Alex Caffi, Italien
- Coloni-Ford
- 31 - Gabriele Tarquini, Italien
- EuroBrun-Ford
- 32 - Oscar Larrauri, Argentina
- 33 - Stefano Modena, Italien
- Ferrari
- 27 - Michele Alboreto, Italien
- 28 - Gerhard Berger, Österrike
- Larrousse (Lola-Ford)
- 29 - Yannick Dalmas, Frankrike / Aguri Suzuki, Japan / Pierre-Henri Raphanel, Frankrike
- 30 - Philippe Alliot, Frankrike
- Ligier-Judd
- 25 - Rene Arnoux, Frankrike
- 26 - Stefan "Lill-Lövis" Johansson, Sverige
- Lotus-Honda
- 1 - Nelson Piquet, Brasilien
- 2 - Satoru Nakajima, Japan
- March-Judd
- 15 - Mauricio Gugelmin, Brasilien
- 16 - Ivan Capelli, Italien
- McLaren-Honda
- 11 - Alain Prost, Frankrike
- 12 - Ayrton Senna, Brasilien
- Minardi-Ford
- 23 - Adrián Campos, Spanien / Pierluigi Martini, Italien
- 24 - Luis Pérez Sala, Spanien
- Osella
- 21 - Nicola Larini, Italien
- Rial-Ford
- 22 - Andrea de Cesaris, Italien
- Tyrrell-Ford
- Williams-Judd
- Zakspeed
- 9 - Piercarlo Ghinzani, Italien
- 10 - Bernd Schneider, Tyskland
[redigera] Slutställning förare 1988
- 1 - Ayrton Senna, McLaren-Honda, 90 poäng
- 2 - Alain Prost, McLaren-Honda, 87
- 3 - Gerhard Berger, Ferrari, 41
- 4 - Thierry Boutsen, Benetton-Ford, 27
- 5 - Michele Alboreto, Ferrari, 24
- 6 - Nelson Piquet, Lotus-Honda, 22
- 7 - Ivan Capelli, March-Judd, 17
- 8 - Derek Warwick, Arrows-Megatron, 17
- 9 - Nigel Mansell, Williams-Judd, 12
- 10 - Alessandro Nannini, Benetton-Ford, 12
- 11 - Riccardo Patrese, Williams-Judd, 8
- 12 - Eddie Cheever, Arrows-Megatron, 6
- 13 - Mauricio Gugelmin, March-Judd, 5
- 14 - Jonathan Palmer, Tyrrell-Ford, 5
- 15 - Andrea de Cesaris, Rial-Ford, 3
- 16 - Satoru Nakajima, Lotus-Honda, 1
- 17 - Pierluigi Martini, Minardi-Ford, 1
[redigera] Slutställning konstruktörer 1988
- 1 - McLaren-Honda, 199 poäng
- 2 - Ferrari, 65
- 3 - Benetton-Ford, 39
- 4 - Lotus-Honda, 23
- 5 - Arrows-Megatron, 23
- 6 - March-Judd, 22
- 7 - Williams-Judd, 20
- 8 - Tyrrell-Ford, 5
- 9 - Rial-Ford, 3
- 10 - Minardi-Ford, 1
- 11 - Lola
- 12 - Dallara-Ford
- 13 - AGS-Ford
- 14 - Coloni-Ford
- 15 - Ligier-Judd
- 16 - Osella
- 17 - EuroBrun-Ford
- 18 - Zakspeed
[redigera] Säsonger
| Formel 1-säsonger |
|---|
|
1950 | 1951 | 1952 | 1953 | 1954 | 1955 | 1956 | 1957 | 1958 | 1959 | 1960 | 1961 | 1962 | 1963 | 1964 | 1965 | 1966 | 1967 | 1968 | 1969 | 1970 | 1971 | 1972 | 1973 | 1974 | 1975 | 1976 | 1977 | 1978 | 1979 | 1980 | 1981 | 1982 | 1983 | 1984 | 1985 | 1986 | 1987 | 1988 | 1989 | 1990 | 1991 | 1992 | 1993 | 1994 | 1995 | 1996 | 1997 | 1998 | 1999 | 2000 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | 2006 | 2007 | 2008 | 2009 | 2010 | 2011 |
