Stutthof
Wikipedia
Stutthof (polska Sztutowo) var det första koncentrationslägret som nazisterna lät uppföra utanför Tyskland, beläget 34 kilometer från Danzig (polska Gdańsk).
I Stutthof, som var i drift från den 2 september 1939 till den 9 maj 1945, mördades cirka 85 000 människor. Från juni 1944 användes lägret som ett utrotningsläger. Planer för ett koncentrationsläger för icke önskvärda polacker och judar skapades redan 1936, och före krigsutbrottet samlade polisen i Danzig uppgifter om judar och personer aktiva i den polska minoriteten. Inom de första veckorna i september 1939 samlade tyskarna in ett stort antal polska intellektuella från Danzig och bland annat Pommern och Kujawy.
I lägret hölls över 110 000 människor. De största grupperna var judar (cirka 50 000) och polacker huvudsakligen från Danzig, Pommern och Kujawy. Dessutom fängslades personer med olika nationaliteter: ryssar, ukrainare, vitryssar, litauer, letter, ester, tjecker, slovaker, finländare, norrmän, fransmän, danskar, holländare, belgare, tyskar, österrikare, engelsmän, spanjorer, italienare, jugoslaver, ungrare och romer (uppgifterna är från lägermuseums websajt).
Efter andra världskriget ställdes lägervakter och kapos inför rätta i Polen. Vid den första av de sammanlagt fyra rättegångarna dömdes elva personer, varav fem kvinnor, däribland Jenny Wanda Barkmann, till döden. De avrättades (hängdes) den 4 juli 1946 vid Biskupia Górka inför en folkmassa av flera tusen personer.
