Statsreligion
Wikipedia
Statsreligion, en religion som av en stat getts en officiellt erkänd särställning, ofta (men inte nödvändigtvis) kombinerad med särskilda privilegier eller särskild maktutövning från statens sida. I de mest påtagliga fallen smälter statsmakten samman med religionen och bildar en teokrati.
I Sverige var Svenska kyrkan tidigare nära knuten till svenska staten, och Svenska kyrkans lutheranism kan således sägas ha varit statsreligion. Sedan år 2000 har relationerna mellan staten och Svenska kyrkan förändrats och kyrkans ställning som självständigt trossamfund etablerats. I så måtto saknar Sverige numera statsreligion.
På flera sätt tar dock staten fortfarande ställning mellan olika läror och trossamfund: Svenska kyrkans karaktär som evangelisk-lutherskt trossamfund är fastslagen i en särskild lag (till skillnad från andra samfund, som själva bestämmer sin religiösa inriktning), landets folkbokföring utgår från Svenska kyrkans församlingsindelning och Sveriges regent och tronföljare får enligt grundlag inte bekänna sig till någon annan religion än "den rena evangeliska läran, sådan som den, uti den oförändrade Augsburgska bekännelsen, samt Uppsala mötes beslut av år 1593, antagen och förklarad är".
