Sonya Hedenbratt

Wikipedia

Sonya Hedenbratt, född 4 mars 1931 i Göteborg, död 5 april 2001 i Göteborg, svensk jazzsångerska, skådespelerska och revyartist.

Sonya föddes på Fjällgatan 16 i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Jazzen fick hon tidigt i blodet, främst genom sin bror, Östen Hedenbratt, som var musiker. Det var han som tog med Sonya till dansstället Kungshall där hon som 17-åring gjorde sina första scenframträdanden. 1951 vann hon en sångtävling och blev korad till Göteborgs Doris Day. Hon fick en pokal och en hundralapp. Sedan följde framträdanden med Malte Johnsons orkester innan Arne Domnérus lockade henne till Nalen i Stockholm. Men Sonya trivdes aldrig i huvudstaden och återvände ganska snabbt till Göteborg. Hela sitt liv blev hon sin hemstad trogen och kom att bli något av en symbol för det "goa Göteborg". Hon återkom till Stockholm för kortare gästspel då och då. Hon hoppade in för Monica Zetterlund i Hasse och Tages första revy Gröna Hund på Gröna Lund 1962, det var där hon sjöng så smäktande om stockholmsförorten Rågsved. Samarbetet med Hasse och Tage fortsatte i revyerna Konstgjorda Pompe 1963 och Gula Hund 1964. Hon var även med i deras första film Svenska bilder. Hon spelade i Beppe Wolgers kabaré Farfars gladbarn på gamla Hamburger Börs och visade prov på sin härliga göteborgshumor i TV-serien Partaj.

Jazzen gjorde Sonya erkänd som artist, men riktigt folkkär blev hon genom TV-serierna Jubel i busken och Låt hjärtat va me tillsammans med Sten-Åke Cederhök. Sonya och Sten-Åke blev företrädare för den folkliga humorn som kallades buskis. Dom showade tillsammans på Valand i Göteborg, turnérade i folkparkerna, spelade revy på Lisebergshallen och på Berns i Stockholm. Det var i Jubel i busken som Sonya sjöng om Sofie Propp och Min karl lelle Richard, den förstnämnda låten hamnade till och med på Svensktoppen 1969.

Sonya Hedenbratt var även en skicklig skådespelerska. Hon spelade moster Emma i Ingmar Bergmans mästerverk Fanny och Alexander 1982, medverkade i TV-produktioner som Blå gatan, Mor gifter sig och Taxibilder. Under 1980-talet var hon programvärd för TV-serier som Sonya med Y och Jazzmormor. På 1990-talet turnérade hon med en jazztrio under ledning av kapellmästaren Sven-Eric Dahlberg, Sonyas ständige följeslagare under många år.

Sonya ansåg sig aldrig vara någon stor skivartist och därför blev det rätt glest mellan grammofonskivorna. Hennes första LP kom 1968 och innehöll engelska musichall-melodier med svenska texter. Hennes första riktiga jazzplatta kom inte förän 1978. 1989 samlade hon sina jazzvänner och spelade in albumet My best friends och 1992 kom göteborgsskivan Mamma Blå med texter av Viveca Sundvall. Hon bestämde sig för att dra sig tillbaka från rampljuset 1999 och avtackades av vänner och artistkollegor med en stor hyllningsföreställning på Lorensbergsteatern i Göteborg.