Solfjäder

Wikipedia

Solfjäder i trä med motiv ifrån Kinesiska muren

Solfjäder är en handfläkt tillverkad av växtblad, fjädrar, papper, lätt tyg, elfenben eller liknande. Syftet med solfjädern är att vifta på den för att sätta luften i rörelse och därmed svalka sig men även att fläkta bort besvärande insekter.

I det forntida Egypten var solfjädern en sinnebild av ro och upphöjdhet och var där ett kungaemblem.

I femte århundradet före Kristus förekom solfjädrar i Grekland, ofta tillverkade av påfågelsfjädrar. Även etruskerna och antikens romare gjorde solfjädrar av påfågelsfjädrar. I den äldre kristna kyrkan använde diakoner solfjädrar för att vifta bort flugor från vinet och hostian vid nattvarden.

Vid slutet av medeltiden förekom solfjädern i Italien och Spanien i form av en liten fana (till exempel vävd av silke och guld samt spetskantad), som var rörligt fäst vid en stav, så att den kunde svänga runt. På 1500-talet kom solfjädern till Frankrike och vidare till flera länder, gärna i form av en vippa strutsfjädrar.

Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern. Denna, som lär ha kommit till Kina från Japan och kopierades i Europa, blev sedan den vedertagna formen. Ett antal kilformigt skurna spröt av ben eller trä, till större delen överdragna med papper, fint pergament, siden med mera och vid smaländarna löst nitade vid en axel, så att man efter behag kan veckla ut och fälla ihop solfjädern, som utslagen bildar ett cirkelsegment.

Under Ludvig XIV och än mera under rokokotiden var solfjädern ett verkligt lyxföremål. Spröten och ytterskivorna gjordes av elfenben, pärlemor, sköldpaddsskal, guld och liknande. Överdraget smyckades med handmålade blommor, landskap, kineser, amoriner, nymfer, najader, herdar och herdinnor. Konstslöjdidkare och ofta även berömda målare nedlade blomman av sin konst på solfjädern. Ibland tillverkades den då liksom senare enbart av genombrutet elfenben i sirliga mönster efter kinesiska förebilder, eller garnerades med svandun eller de finaste spetsar. Damerna bar den gärna fäst vid skärpet med en kedja eller ett snöre. Frankrike var tongivande inom tillverkningen; därnäst utmärkte sig Spanien och Italien. Bruket var i allmänhet inskränkt till de högre klasserna, utom i Spanien, där även kvinnorna av de lägre folklagren bar med sig solfjäder.

Under nyklassicismen mot slutet av 1700-talet blev figurutsmyckningen mera heroisk i stilen. Från franska revolutionen kom solfjädern nästan ur bruk för några årtionden framåt. Den fick en renässans mellan 1830- och 1850-talen, men dess verkliga pånyttfödelse vidtog först i slutet av 1850-talet.