Rokoko
Wikipedia
Rokoko (franska rococo, efter rocaille, ’oregelbunden klippformation’) är en stil inom konsten som hade sin glansperiod under första hälften av 1700-talet.
Termen rokoko uppkom i Frankrike på 1800-talet som benämning på den stil från föregående sekel som utmärkte sig genom användandet av snäckor i sin asymmetriska dekoration. Ursprungligen var termen nedsättande (och är det i viss mån fortfarande på franska) men den används nu rent neutralt.
Rokokostilen bygger vidare på barocken och är därför asymmetriskt uppbyggd, men till skillnad från barocken är stilen ljusare och lättare.
Rokokons arkitektur bygger på atektonik, då man i fasaden vanligen sökte dölja byggnadens konstruktionselement, d.v.s. arkitektoniska element som kolonner och pilastrar reduceras till ett minimum.
Rokokon indelas vanligtvis i tre perioder:
- Régence 1715-1723 efter Ludvig XV:s förmyndarregering
- Rocaille 1723-1745 efter rokokons främsta ornamenttyp
- Pompadour 1745-1764 efter Madame de Pompadour, Ludvig XV:s älskarinna
[redigera] Litteratur
- Baroque and Rococo: architecture and decoration. Edited by Anthony Blunt. Ware: Wordsworth Editions 1988.
- Borngässer, Barbara, Early Modern Architecture: Renaissance, Baroque, Rococo. Berlin: Feierabend 2006.
[redigera] Se även
