Säkerhetspolisen

Wikipedia

Säkerhetspolisen (Säpo) är en svensk underrättelsemyndighet med polisiära uppgifter. Myndigheten har till uppgift att bekämpa brott mot rikets säkerhet samt inom Rikspolisstyrelsen leda och bedriva polisverksamhet när det gäller terrorismbekämpning, bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen eller som har samband med statsbesök och liknande händelser, samt annat personskydd i den utsträckning som rikspolisstyrelsen bestämmer. Organisatoriskt sett är Säpo en självständig enhet inom Rikspolisstyrelsen.

Säpos uppgifter och ansvarsområde anges i förordningen (1989:773) med instruktion för Rikspolisstyrelsen samt i förordningen (2002:1050) med instruktion för Säkerhetspolisen.

[redigera] Kritik mot Säpo

Under historien har Säpo fått kritik för att vara en högervriden organisation utan demokratisk insyn.

En av Säpos mest välkända kritiker är journalisten och författaren Jan Guillou som attackerat organisationen både i kolumner och romaner.

1946 framgick att svenska säkerhetspolisen under andra världskriget hade haft goda kontakter med den nazityska säkerhetspolisen Gestapo.^[1]

1969 anklagades Säpos dåvarande chef Per-Gunnar Vinge för att ha sagt att han inte hade förtroende för statsminister Olof Palme eftersom Palme var aktiv i rörelsen mot Vietnamkriget, och att Vinge menade att han inte kunde samarbeta med den socialdemokratiska regeringen. Vinge har tillbakavisat att han skulle ha sagt detta, och behandlar frågan utförligt i sina memoarer Säpochef 1962-70 (1988). Palme själv var i sin tur även kritisk mot Säpo. "Han [Palme] såg hotet från en centralpolis, som i en för landet kritisk situation skulle kunna bli en självständig och farlig maktfaktor."^[1]

[redigera] Referenser

^ [a b] Hermansson, Håkan & Wenander, Lars. (red.). (1987). Uppdrag: Olof Palme : hatet, jakten, kampanjerna. . Översättning: . Stockholm: Tiden. sid. 85 & 97. ISBN 9155033407.