Persiska riket
Wikipedia
 |
|---|
|
|
|
Civilisationen i Jiroft (3000-500 f.Kr.) |
|
Akemeniderna (648-330 f.Kr.) |
|
Umayyadernas kalifat (661-750) |
Det persiska riket är historikernas namn på akemenidiska, de parthiska och sassanidiska dynastiernas välden.[1] Det sträckte sig då det var som störst från Indus i öster till Balkan och Libyen i väster, Kaukasien och Centralasien i norr till Abessinien i söder.
Innehåll |
[redigera] Historia
 |
Perserna är en stam av indoeuropéer som trädde fram på iranska högplatån för cirka 2500 år sedan, där de grundade det persiska/iranska imperiet, riket grundandes 550 före vår tideräkning av perserkungen Kourosh den store (Kyros II) av den Akemenidiska ätten.
Persiska riket blev genom sina stora härförare ett av världens största och viktigaste riken med kungar som Kyros, Darius och Xerxes. När riket var som störst, kring 500 före vår tideräkning, omfattade riket södra Ryssland, Kaukasus, Turkmenistan, Uzbekistan, Tadzjikistan, Afghanistan, Pakistan, Irak, Jordanien, Syrien, Libanon, Israel, Egypten, norra delen av Arabiska halvön, Turkiet, norra delen av Grekland samt Makedonien.
Grekernas benämning på kungadömet Parsa (nu Fars) var "Persis", vilket spred användningen av perser och Persien ända till det officiella namnbytet till Iran den 21 mars 1935 av Reza Shah Pahlavi. Namnet Iran kommer från avestiskans Airyanem Vaejah (nutida persiska: Iran vidj) vilket betyder Ariernas land; vilket har varit och fortfarande är det inhemska namnet på landet. Arierna är de grupper människor som vandrade in i Iran, Armenien, Afghanistan och norra Indien.
Akemenidernas siste konung Darayavahush III (Darius III) besegrades av Alexander den Store i Slaget vid Gaugamela varvid riket upplöstes 330 före vår tideräkning.
Dess huvudstad hette Pârsâ (Persepolis på grekiska) och ligger nära staden Shiraz i södra Iran. Persien refererar till Irans historia, som en av världens äldsta organiserade stater. Det geografiska läget gjorde det till en genomfartsled mellan å ena sidan Europa och å andra sidan Indien och Kina, en del av Sidenvägen, vilket präglat folk och traditioner.
[redigera] Språk
Persiska (persiska: فارسی, Fārsī) är ett indoeuropeiskt språk hörande till undergruppen iranska språken.
Historiskt delas det persiska språket upp i tre utvecklingsstadier: fornpersiska, medelpersiska och nypersiska. Fornpersiskan är den persiska som talades under den akemenidiska tiden, medelpersiskan, även kallad pahlavi, är den persiska som talades och skrevs under arsakiderna och sassaniderna fram till den arabiska invasionen. Omkring 800 - 900 talet uppträder nypersiskan efter 200 litteraturlösa år.
[redigera] Konst
Huvudartikel: Persisk konst
När perserna erövrade Mellanöstern saknade de kunskap om monumentalarkitektur. De lät därför hantverkare från de erövrade områdena dekorera de persiska städerna och palatsen, varför stilen blev eklektisk och hämtade element från både de tidigare imperierna i området, från kulturerna runt riket och från den nomadtradition de själva hade med sig. Den persiska konsten sägs ofta vara en hybridstil som snarare pekar bakåt och framåt i tiden än utgjorde en självständig stil.
[redigera] Referenser
- ^ Nationalencyklopedin
