Otello (opera)

Wikipedia

Otello, baserad på William Shakespeares Othello, har blivit tonsatt som opera seria av Gioachino Rossini och Giuseppe Verdi. För Rossinis treakts opera se separat artikel Otello ossia Il moro di Venezia. Den här artikeln berör Verdis version.

Giuseppe Verdi skrev Otello som sin näst sista opera, när han var 74 år, och rent musikaliskt betraktas denna som mycket moget och mästerligt verk där tonsättaren visar upp avancerad instrumentering och färdigheter i psykologisk gestaltning som krävs av ämnet och den utmanande lyriken. Libretto har utarbetats av Arrigo Boito efter Shakespeares verk i översättning av Giulio Carcano och Victor Hugo. Operans handling följer mycket nära originalen. Verdi har redan i Macbeth (1847) arbetat med Shakespeare, och hade även umgåtts med planer på att skriva Kung Lear men gav upp på grund av att han funnit problem att få verket trovärdigt som opera^[1]. Således återuppväckte han djupa intresset för den engelske mästaren i sina två sista operor - Otello och Falstaff.

Otello uruppfördes i Milano på Teatro alla Scala den 5 februari 1887 under ledning av dirigenten Faccio. För uppsättning i Paris 1894 hade Verdi infört i den tredje akten en stor "etnografiskt" balett med venedig- och orientaliska motiv^[1]. Första uppförande i Sverige skedde i Stockholm på Kungliga Operan den 27 maj 1890.

Trots det shakespeariska temat är operan mycket italiensk och verdisk till sin form, även om Verdi förde in nya lösningar som till exempel avsaknad av förspel till den första akten^[1] och istället använder en körscen uppbackad av stor symfonisk orkester. Verdi använder sig av expressiva recitativ som flexibelt utvecklas, ofta med kromatiska element. De vokala partierna är alltid överordnade orkestern som på ett finstämt sätt kontrasterar och kompletterar utan att begränsas till ren ackompanjemang som i vissa tidigare Verdi operor.

Operan erbjuder ett stort antal omtyckta och krävande avsnitt som till exempel kärleksduetten mellan Desdemona och Otello i första akten Già nella notte densa, Jagos berömda Credo in un Dio crudel i den andra akten, Desdemonas Ave Maria piena di grazia i den fjärde akten och den efterföljande dramatiska finalen.

[redigera] Handling

Personer:

Otello (tenor), general, av morisk härkomst, som är Cyperns guvernör för republiken Venedigs räkning
Desdemona (sopran), Otellos fru
Jago (baryton, Otellos fänrik
Cassio (tenor), Otellos kapten
Roderigo (tenor), venetiansk adelsman (kär i Desdemona)
Ludovico (bas), venetiansk ambassadör
Montano (bas), tidigare guvernör på Cypern
Emilia (mezzosopran), Desdemonas väninna och Jagos hustru
En herald

[redigera] Akt 1

Cypern på 1400-talet. Otellos skepp går in i hamnen efter segerrikt krig mot turkarna. Det råder full storm och på landet råder stor fruktan att skeppet skall förlisa. Jago besviken och avundsjuk att Cassio blivit utnämnd till kapten, börjar intrigera för att Cassio skall komma i onåd och för Cassio och Montano att duellera, vilket får Otello att degradera Cassio. Akten avslutas med en kärleksscen mellan Desdemona och Otello.

[redigera] Akt 2

Jago bestämmer sig för att bryta ner Otello, och deklamerar sin filosofi och tro (Credo). Jago lurar Cassio att försöka ställa in sig hos Desdemona för att få förlåtelse hos Otello, och samtidigt försöker han väcka Otellos svartsjuka genom att antyda att Cassio uppvaktar Desdemona. Jago stjäl Desdemonas näsduk, som var en kär gåva från Otello. Vidare intrigerande får Otello att svära att hämnas och får stöd av Jago (Ed-duetten).

[redigera] Akt 3

Otello ställer Desdemona till svars, men hon svär sig oskyldig. Jago utfrågar Cassio om hans kärleksaffär med en Bianca, som Othello uppfattar som erkännande att Desdemona var otrogen. Jago drar då fram näsduken som sista beviset. Trumpeter anmäler att ambassadören Ludivico anländer. Innan Otello möter gästerna utnämner han Jago till kapten. Vid festen meddelar Ludovico att Otello är kallad till Venedig och Cassio skall bli den nye guvernören. Otello förolämpar offentligt Desdemona.

[redigera] Akt 4

Desdemona förbereder sig för att då till sängs och ber Ave Maria. Otello kommer in i bäddrummet och vill tvinga Desdemona att erkända hennes otrohet. När hon bedyrar sin oskuld tre gånger stryper han henne. Då rusar Emila och gråter att Cassio har dödat Roderigo. Emila ser den döende Desdemona och ropar på hjälp. Jago, Lodovico och Cassio rusar in. Emilia inser då hur vansinet började och avslöjar då sin mans svek, varefter Jago flyr och Otello tar då sitt liv med en dolk och säger farväl till sin hustru.