MPEG
Wikipedia
MPEG, akronym för Moving Picture Experts Group, en arbetsgrupp med ca 350 medlemmar, grundad år 1988, representerade av både akademin och industrin, som ansvarar för utvecklingen av ljud- och bildkodning (datakompression, bildkompression). Det betecknar även ett digitalt film- och TV-standardformat.
Innehåll |
[redigera] Standarder
Arbetsgruppen MPEG har standardiserat följande komprimeringsformat:
- MPEG-1
- Ljud- och videostandarder framtagen för bland annat CD-ROM tillämpningar, exempelvis för interaktiv utbildning. Inkluderar även det populära ljudkomprimeringsformatet lager tre, MPEG-1 Layer III eller vanligen förkortat (MP3).
- MPEG-2
- Ljud- och videostandarder för TV. Används i de flesta DVD-filmer och digital-tv-utsändningar (i Europa format för standardupplöst TV, SDTV, och i USA används även för för högupplöst TV, HDTV).
- MPEG-3
- Ursprungligen framtagen för HDTV, men ersatt av MPEG-2.
- MPEG-4
- Ljud- och videostandarder för många olika tillämpningar, från smalbandiga såsom TV-i-mobilen till bredbandiga såsom HDTV. Senaste tekniken från MPEG, klarar att stödja ljud- och videoobjekt, 3D-innehåll, låg bitkodningshastighet samt hög kvalitet och stöd för digitala rättigheter. Finns i video versioner för Windows vid namn DivX och XviD. Den hittills mest kompletta versionen av MPEG-4 för personligt bruk är Nero Digital. För framtida digitala TV-utsändningar har en speciell version tagits fram, MPEG4 AVC (Advanced Video Coding, formellt ISO/IEC MPEG-4 part 10, vilket är samma som ITU-T H.264).
- MPEG-7
- Ett formellt system för att beskriva multimediainnehållet.
- MPEG-21
- MPEG beskriver detta ramverk som en framtida standard för multimedia.
En MPEG-fil består av tre delar: I bild- och ljuddelarna finns specificerat hur signalerna är komprimerade och i systemdelen specificeras hur informationen är paketerad och hur alla delarna ska sättas samman vid uppspelning (multiplexeras till en strukturerad dataström).
MPEG-1 är avsett för bithastigheter under 1,5 Mbit/s. MPEG-2 är mer generell och stöder olika bild- och ljudkvaliteter på TV, HDTV och DVD. MPEG-4 är en helt annan typ av format som används för s.k. objektorienterad kodning; till exempel kan signaler skickas vid olika tillfällen över olika kanaler och man kan blanda vektorbaserade bilder med pixelbaserade.
Inom Europa är det DVB som specificerar användadet av MPEG (MPEG-2 eller MPEG-4) för digital-TV utsändningar (inom USA heter organisationen ATSC för Digital terrestriell television och ISDB-T för Japan).
[redigera] Teknisk beskrivning
MPEG-kodningen är en förstörande komprimeringsmetod (kodtexten kan inte omvandlas till ursprunglig klartext). I förstörande komprimering tas sampler av bilden eller ljudet och klipps av till små kvantiserade segment som sedan transformeras till frekvensrummet. De kvantiserade värderna ersätts sedan med entropikoder.
MPEG-1, MPEG-2 och MPEG-4 har ytterligare ett steg innan själva komprimeringen äger rum. Här används endast skillnaden mellan ett bildinnehåll och dess föregående, och denna skillnad används för att ytterligare reducera mängden information inför kodningen.
Notera att MPEG standardiserar endast bitströmsformatet och dess avkodning. Kodningen är inte standardiserad, men det finns ramar hur dessa skall utformas.
