Ljud
Wikipedia
Med ljud avses longitudinella mekaniska vågor som utbreder sig i något fysiskt medium. Hörbart ljud har frekvenser som ligger inom hörbarhetens gräns, vilken för människans del ungefär omfattar området 20-20 000 Hertz. Ljud med lägre frekvens än 20 Hz kallas infraljud och ljud med högre frekvenser än 20 000 Hz kallas ultraljud. Ljud fortplantar sig med olika hastighet i olika medier. I luft är hastigheten vid normalt lufttryck och temperatur ungefär 340 meter per sekund. Ljud kan inte fortplantas alls i vakuum.
Ljudet har olika hastighet genom olika ämnen. Till exempel färdas ljud 5200 m/s i stål, medan det bara färdas 50 m/s i gummi.
Ljud som upprepas en eller flera gånger, genom naturlig reflektion eller artificiella metoder, kallas eko.
För att kommunicera över långa avstånd eller i bullriga miljöer har man genom historien funnit olika sätt att förstärka eller leda ljud från en plats till en annan. När den mänskliga rösten inte räckt till har man utnyttjat akustiken i naturen eller till exempel konstruerat talrör för samtal mellan kommandobrygga och maskinrum ombord på ett fartyg. Under 1800-talet lärde man sig omvandla ljudets mekaniska svängningar till elektromagnetiska dito, och tillbaka igen till hörbart ljud, varvid såväl den elektriska hörapparaten som telefonen skapades. Senare tillkom ljudradio och megafon.
Tekniken att uppfånga och lagra ljud för senare återgivning började utvecklas i slutet av 1800-talet med den första användbara fonografen, och har fortsatt under 1900-talet med skivspelaren, trådspelaren och bandspelaren. I och med datorns utveckling har man också tagit fram metoder för digitalisering av ljud så att dessa kan lagras på ett digitalt medium eller överföras medelst datakommunikation. Se vidare ljudfil.
Inom medicin och industri används ultraljud för diagnostik, bearbetning och rengöring.
