Kirkjubøur

Wikipedia

Kirkjubøur (danska: Kirkebø) är Färöarnas viktigaste historiska ort. Bygden ligger på ön Streymoys sydvästra kust med utsikt över till öarna Hestur och Koltur

Under medeltiden var Kirkjubøur biskopssäte och därmed landets andliga och kulturella centrum.

Olofskyrkan ligger invid Hestefjorden mellan Streymoy, Hestur och Koltur

Fram till 2005 var Kirkjubøur en egen kommun tillsammans med närliggande Velbastaður, men idag tillhör de Torshamns kommun. Kirkjubøur har idag omkring 80 invånare.

[redigera] Geografi

Kirkjubøur ligger vid Hestsfjørður (Hästfjorden). Kirkjubøhólmur är en ö som ligger utanför Kirkjubøur. Tidigare var det en halvö men naturens krafter har isolerat den. Holmen är omkring 2 hektar stor.

Fjället Kirkjubøambur är 308 meter högt och är Streymoys sydligaste fjäll. På fjellet finns grottan Sverrihola ("Sverres håla") där det sägs att kung Sverre av Norge blev uppfostrad. Därför har fjället fått sitt namn efter grottorna. Streymoys sydspets kallas Kirkjubønes. Innan färjehamnen Gamlarætt i närheten invigdes gick färjan från Tórshavn till Hestur, Koltur och Sandoy runt om denna. Det andra fjället vid Kirkjubøur heter Kirkjubøreyn och är 351 meter högt.

Mellan båda fjällen går en vandringsstig till Argir, idag huvudstadens sydliga stadsdel. En annan vandringsstig går norrut runt Kirkjubøreynen. Detta område är för färöingar förhållandevis lågt område och därför är vandringsrutten lätt och populär att gå. En väg förbinder Kirkjubøur med Velbastað och Tórshavn. Från Tórshavns centrum till Kirkjubøur är det 12 km en sträcka som trafikeras av både buss och cyklister.

[redigera] Historia

Kirkjubøurs historia trors gå tillbaka till vikingatiden på Färöarna. Efter att Färöarna kristnats år 999 av Sigmundur Bestisson, fanns det två kyrkor på Färöarna. Dessa låg på Skúvoy och på Sandur. Möjligtvis härstammar en tredje kyrka från denna tid. Murrester Úti á Líkhúsið (vid bårhuset) i Kirkjubøur kunde vara denna tredje kyrka, men nya teorier säger att resterna kommer från den påbörjade Sankt Brendanus kyrka från 1420.

I vart fall etablerade sig den katolska kyrkan på Färöarna och från år 1111 var Färöarna ett eget stift - men säte i Kirkjubøur. Prästskolan hade stor betydelse och var Färöarnas första och enda skola fram till reformationen 1538. Den norska kungen Sverre växte upp här och han blev senare berömd för sin stora vishet.

På 1200-talet byggdes Olofskyrkan. Den är idag landets äldsta kyrka som ännu används. Färöarnas mest kända biskop var Erlendur från 1269 till 1308. Det sägs, att han skrev Seyðabrævið 1298 och stod bakom idén till Magnuskatedralen.

Kirkjubøur ska en gång bestått av 50 hus, men de flesta av dessa blev bortspolade av en storm som rasade någon gång på 1400- eller 1500-talet. Med reformationen lades stiftet och prästskolan ned. Den katolska kyrkans tid var förbi och all deras mark (omkring 60% av Färöarnas) blev nu kronans jord. Biskopssätet är sedan 1557 känt som Kungsgården och bebos idag av familjen Patursson i 17:e generationen. Gården är Färöarnas största och Paturssonfamiljen är en av Färöarnas mest kända. Många betydande personligheter inom färöisk kultur och politik härstammar från denna släkt.

[redigera] Attraktioner

Magnuskatedralen, Olavskyrkan och kungsgården ligger alla tätt intill varandra. Var och en är värt ett besök, men alla tre tillsammans bidrar till Kirkjubøurs utstrålning och berättar om Färöarnas rika historia och kultur.

[redigera] Magnuskatedralen

Magnuskatedralen kallas av färöingarna allmänt för múrurin (muren). Domkyran uppfördes omkring år 1300 under biskop Erlendurs tid. Byggnaden är 26,5 meter lång, 10,8 meter bred och 9 meter hög. Murarna är 1,5 meter breda. Det är dock oklart om Magnuskatedralen någonsin blev färdigbyggd. I vart fall är den höggotiska katedralen idag en ruin som Färöarna har ansökt om att få upp på UNESCO:s världsarvslista.

Ruinen har varken torn, fönster eller tak. Följaktligen är den ständigt utsatt för det hårda färöiska klimatet. En grundläggande renovering skedde för några år sedan och man överväger nu att täcka ruinen med glas.

[redigera] Olofskyrkan

Olofskyrkan var usprungligen helgad till jungfru Maria, senare till Olof den helige. Därför heter kyrkan också Olofskyrkan (på färöiska Ólavskirkjan). Olofskyrkan är landets äldsta kyrka som ännu används och var Färöarnas domkyrka under den katolska tiden.

Byggnaden uppfördes under 1200-talet, är 21,8 meter lång och 7,5 meter bred. Tornet uppfördes 1855. Kyrkan blev ombyggd 1874 och mycket den ursprunliga prägeln försvann. Det var V. U. Hammershaimb och Hannes Finsen (Niels Finsens far och länsman på Färöarna), som såg till att stolsgavlarna från Kirkjubøur tillsammans med andra klenoder hamnade på Nationalmuséet i Köpenhamn. 2002 blev gavs denna skatt tillbaka till Färöarna och kan nu ses på Färöarnas nationalmuseum.

Altartavlan är målad av Sámal Joensen-Mikines.

[redigera] Kungsgården

Kungsgården i Kirkjubøur kallas Kirkjubøargarður på färöiska. De äldsta delarna av blockhusen härstammar från 1000-talet och kallas roykstovan. Idag är roykstovan tillsammans med stokkastovan ett museum, men här bor som tidigare nämnt också familjen Patursson. Kungsgården räknas som ett av världens äldsta ännu bebodda trähus.

Kirkjubøargarðurin är Färöarnas största gård. Lantbruket är en viktig ekonomisk faktor i Kirkjubøur, men självklart kommer också en stor mängd turister från in- och utlandet. Garðskaffi är ett kafé men roykstovan kan också hyras till fester och andra begivenheter. Fårkött och oxkött finns alltid att köpas från gården.

[redigera] Personligheter från Kirkjubøur

Sverre Sigurdsson (1151-1202) - norsk kung, uppfostrad i Kirkjubøur.
Biskop Erlendur (?-1308) - mannen bakom idén till Magnus-katedralen, skrev fårbrevet, Färöarnas äldsta dokument.
Helena Patursson (1864-1916) - Färöarnas första kvinnosakskämpe, skrev bland annat det första skådespelet på färöiska.
Jóannes Patursson (1866-1946) - Helenas bror, nationalistisk politiker och författare.
Sverre Patursson (1871-1960) - Helenas och Jóannes' bror, författare och miljöaktivist.
Erlendur Patursson (1913-1986) - Jóannes' son, författare och nationalistisk politiker.
Tróndur Patursson (f. 1944) - bildhuggare och konstnär.

[redigera] Litteratur

G.V.C. Young: Færøerne. Fra vikingetiden til reformationen. Rosenkilde og Bagger, København, 1982
Knud J. Krogh: Kirkjubøstolene og Kirkjubøur. et brudstykke af det færøske bispesædes historie. Tórshavn: Bókagarður, Emil Thomsen, 1988 (135 s.)
Magnus Jørgensen: Om Magnus katedralen i Kirkjubø på Færøerne og den historiske og kirkehistoriske udvikling i Norge i perioden 1100-1300. Tórshavn: 1991 - 25 bl.
Kirstin Súsanna Eliasen: Kirkjubøur: kirker og bispegård, med særlig vægt på domkirkeruinen. Tórshavn, 1994. - 67 bl.
Lise Lyck: Kirkjubøur - World Heritage (unik seværdighed, der bør bevares for eftertiden ud fra globale hensyn). København: Handelshøjskolen i København, 1999. - 42 bl. (fagarbejde)
Bernt-Olov Andersson: Färöarna Nordatlantens paradisöar, 2000
Steen Ulrik Johannessen: Turen går til Færøerne. København: Politikens forlag, 2005

[redigera] Externa länkar

	Torshamns kommun
Argir - Hestur - Hoyvík - Hvítanes - Kaldbak - Kaldbaksbotnur - Kirkjubøur - Koltur - Kollafjørður - Mjørkadalur - Nólsoy - Norðradalur - Sund - Syðradalur - Velbastaður