Kalmarkriget
Wikipedia
Kalmarkriget kallas det svensk-danska krig som pågick 1611-1613 och främst utkämpades vid Kalmar med omnejd. I överensstämmelse med det s.k. nederländska krigföringssättet från 1500-talet rörde sig striden huvudsakligen om intagande och försvar av fasta platser.
Danskarna började 3 maj 1611, under Kristian IV:s eget befäl, belägra Kalmar och tog mot slutet av månaden staden med storm. Slottet uppgavs 3 augusti genom förräderi av befälhavaren Krister Some.
Den 11 juni hade Karl IX anlänt till slottets undsättning samt efter prins Gustaf Adolfs lyckade överrumpling av Kristianopel den 25 juni och ankomsten av förstärkningar vågat en stormning mot det danska lägret den 17 juli. Men kungen blev tvungen att dra sig tillbaka till Ryssby, 20 km norr om Kalmar. Där slog han 22 augusti tillbaka ett anfall från kung Kristian.
Öland och Borgholm föll i danskarnas händer, men återtogs 7 oktober av Gustaf Adolf, varefter krigsrörelserna i dessa trakter avstannade för året. År 1612 hände inget annat på Kalmarsidan än att Öland på nytt erövrades av danskarna.
Freden slöts i Knäred där svenskarna tvingades att erlägga Älvsborgs lösen.
[redigera] Se även
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
