Ingvarståget
Wikipedia
Ingvarståget var ett misslyckat vikingatåg i österled under åren 1036-1041 som har fått namn efter ledaren Ingvar den vittfarne.
Ingvar var förmodligen från Svitjod, möjligen befryndad med kungaätten, vars dåvarande kung (Anund Jakob) eller hans bror (och efterträdare) Emund den gamle kan ha utlyst ledungen eftersom:
- deltagarna varit ganska jämnt fördelade längs med husabyarna, av de 26 ingvarsstenarna att döma (24 från Svitjod, 2 i Östergötlands kustområde). Attundaland däremot verkar inte ha varit inbegripet vilket kan ses som ett kvarlämnat försvar för Svitjod.
- Anund var syster till Ingegärd Olofsdotter som var gift med storfursten Jaroslav I av Novgorod, som intog Kiev år 1019 från sin bror Sviatopolk och övertog furstendömet, enligt uppgift med hjälp av vikingar och senare hade problem med ett stäppfolk kallat Petjenegerna som hotade handelsvägarna.
- Adam av Bremen beskrev detta "misslyckade" tåg och dess följder som ett straff för att kungen avvisat biskop Adalvard av Bremen och andra sändebud från Bremen, och istället utsett en egen biskop, Osmundus.
- en så stor del krigare och stridsskepp sannolikt inte tilläts lämna Svitjod utan kungens godkännande.
Efter slaget vid Kiev fortsatte Ingvarståget till Svarta havet och vidare österut mot Kaspiska havet och Särkland. Många dog under detta tåg vilket ledde till att ett så stort antal runstenar restes här hemma.
Enligt den isländska sagan om Ingvar den vittfarne återvände endast ett skepp av alla som for. Att tåget verkligen var en katastrof är lätt att föreställa sig då ingen av kvarvarande ingvarsstenarna nämner någon deltagande viking som överlevde. Vanligare är, som här på Gripsholmsstenen, lakoniska formuleringar som:
- De dogo söderut i Särkland.
[redigera] Litteratur
- Mats G. Larsson gav 1990 ut den populärvetenskapliga boken "Ett ödesdigert vikingatåg. Ingvar den vittfarnes resa 1036-1041"
