Holger Meins
Wikipedia
Holger Meins, född 26 oktober 1941 i Hamburg, död 9 november 1974 i Wittlich, var en medlem av Röda armé-fraktionen.
Holger Meins studerade filmvetenskap i Väst-Berlin i slutet av 1960-talet, då studentrörelsen växte och blev till en stor proteströrelse. Polisens jakt efter terrorister som drabbade flera studenter, däribland Meins, bidrog till att Meins anslöt sig till RAF 1970, samma år som organisationen hade bildats. Meins blev snart en av de ledande inom RAF:s inre krets, den s.k. hårda kärnan.
Under 1972 genomförde RAF flera attacker riktade mot den västtyska staten och amerikanska militärförläggningar med Meins som en av deltagarna. Den 1 juni 1972 kunde polisen efter eldstrid gripa Meins tillsammans med Andreas Baader och Jan Carl Raspe. Meins deltog senare i RAF:s hungerstrejker som genomfördes i protest mot förhållandena i fängelset. Meins dog den 9 november 1974 under en av dessa hungerstrejker; han vägde vid sin död endast 39 kilo. I sitt testamente hade Meins bland annat skrivit:
— Aust, a.a., s. 216,.
Meins död inspirerade tyska vänsteraktivister att ta upp den väpnade kampen, och bland annat bildades Kommando Holger Meins. Redan följande dag, den 10 november, bröt sig medlemmar ur 2 juni-rörelsen in i juristen Günter von Drenkmanns bostad i Berlin och sköt denne till döds. Drenkmann var ordförande i Västtysklands högsta domstol.
[redigera] Litteratur
- Aust, Stefan, Baader-Meinhof: sju år som förändrade Förbundsrepubliken. Stockholm: Symposion 1990.
- Conradt, Gerd, Starbuck Holger Meins: ein Porträt als Zeitbild. Berlin: Espresso Verlag 2001.
