Harald Edelstam
Wikipedia
Gustaf Harald Edelstam, född 17 mars 1913 i Stockholm, död 1989, var en svensk diplomat och ambassadör. Edelstam är mest känd för att ha räddat livet på ett stort antal oppositionella efter militärkuppen i Chile 1973. Innan dess hade han även räddat hundratals norska motståndsmän och judar under andra världskriget. Han har ibland kallats för "en sentida Raoul Wallenberg" och "Sveriges mest omstridde ambassadör".
Innehåll |
[redigera] Bakgrund
Harald Edelstam föddes i en adlig familj, som son till kammarherre Fabian Edelstam och Hilma Dickinson. Han var kursetta på Karlberg och tog jur.kand. i Stockholm 1939. Edelstam blev omedelbart rekryterad till Utrikesdepartementet som attaché. Det första uppdraget var i Rom samma år. Under andra världskriget hade han även tjänstgöring i Berlin (1941) och Oslo (1942).
[redigera] Norge
Som diplomat i ockupationens Norge under senare delen av andra världskriget räddade han livet på hundratals norska motståndsmän och judar, och fungerade som en kontaktlänk mellan tyskarna och motståndsrörelsen Hjemmefronten, som kallade honom svarta nejlikan.
Under några år var han sekreterare åt utrikesministern, innan han blev t.f. byråchef där, och sedan ambassadråd i Wien 1958.
[redigera] Chile
1972 blev Edelstam ambassadör i Chile, och vid tiden för Augusto Pinochets militärkupp 1973 var Edelstam svensk ambassadör i Santiago. Edelstam uttryckte öppet sin sympati för den folkvalde socialistiska presidenten Salvador Allende, och sedan Allende störtats räddade han livet på åtskilliga genom att erbjuda fri lejd och politisk asyl i Sverige åt förföljda chilenare och andra latinamerikaner som flytt till Chile från militärdiktaturerna i Uruguay och Brasilien. Det agerandet förlänade honom epitetet en sentida Raoul Wallenberg.
En av hans mer modiga insatser under Chiles militärkupp var när den mexikanska ambassaden attackerades av pansarvagnar. Mexikanerna försökte febrilt göra motstånd men var klart underlägsna i antal och beväpning. Harald Edelstam tog då upp en svensk flagga och ställde sig mellan pansarvagnarna och den mexikanska ambassaden så att ingen av dem kunde skjuta. Detta möjliggjorde att mexikanerna kunde ta sig till den svenska ambassaden och fly landet. Vid ett senare tillfälle frågades Harald Edelstam varför han gjorde detta och han lär ha svarat "För jag tål inte orättvisa".
Den nya regimen uppskattade naturligtvis inte engagemanget, och utvisade honom efter ett slagsmål mellan den svenska ambassadpersonalen och chilensk militär. Enligt Wilhelm Wachtmeister var detta inte helt ovälkommet för den svenska regeringen som såg sig befriade från "nödvändigheten att hemkalla honom".
Senare besökte Edelstam Fidel Castro på Kuba, där han hyllades som en stor hjälte. Besöket sågs inte med blida ögon av USA, och riskerade att störa upptiningen efter Frostens år.
Under 1970-talet hyllades Edelstam som en av den svenska studentvänsterns främsta hjältar, och det förekom rykten att han var påtänkt för Nobels fredspris för sina insatser i Chile.
[redigera] Skildringar
Den 19 januari 2006 inleddes inspelningen av filmen Svarta nejlikan om Harald Edelstams gärning i Chile. Filmen, som beräknas få premiär under andra hälften av 2007, är regisserad av Ulf Hultberg och Edelstam spelas av Michael Nyqvist.
