Enola Gay
Wikipedia
Enola Gay är namnet på den B-29 Superfortress som tillhörde US Army Air Forces (USAAF) och som den 6 augusti 1945 fällde den första atombomben någonsin som använts i ett krig - "Little Boy".
Tidigare var flygplanet utställt vid National Air and Space Museum vid Smithsonian institution i Washington, D.C., men utställningen stängdes den 18 maj 1998. År 2003 ställdes planet återigen ut för allmän åskådan vid Steven F. Udvar-Hazycentret vid Dulles International Airport.
[redigera] Historik
Enola Gay tillhörde USAAF:s 509th Composite Group och flög sitt uppdrag från den lilla ön Tinian i ögruppen Marianerna. Flygplanet, som bär serienumret 44-86292, var en av 15 B-29:or som modifierades för att bära atombomber. Planet modifierades vid Offutt Air Force Base och besättningen övades vid Wendover Army Air Field i Wendover, Utah.
Överste Paul Tibbets, som normalt var chef för 509th Composite Group, valde att flyga uppdraget själv. Därmed valde han ett flygplan från sin grupp och döpte det efter sin mor Enola Gay Tibbets (1893–1983, som i sin tur hade döpts efter en litterär hjältinna). Bomben fälldes över Hiroshima den 6 augusti 1945 och tre dagar senare följdes Enola Gay av B-29:an Bockscar som flögs av major Charles W Sweeney. Bockscar fällde den andra atombomben "Fat Man" över Nagasaki. Dessa har hittils varit de enda atombomber som använts avsiktligt mot mänskliga mål.
Enola Gay har restaurerats och är för närvarande utställt vid National Air and Space Museum's Steven F. Udvar-Hazy Center. Utställningen där, liksom vid Smithsonian Air and Space Museum vid National Mall, har inte varit okontroversiell. Flygplanets roll i kriget har lett till många klagomål på utställningen. En del personer, bl.a. många överlevande från Hiroshima, har krävt att de informationstavlor som finns vid planet skall uppdateras så att den förstörelse som åstadkoms tydliggörs på ett bättre sätt. Smithsonianmuseet har hittills inte gått kritikerna till mötes med motiveringen att alla flygplan i museet presenteras med samma tekniska data.
Att det andra flygplanet, Bockscar, i mer än trettio år stått utställt på National Museum of the United States Air Force i Dayton, Ohio, inte har uppmärksammats på samma sätt torde bero på att det saknar det symbolvärde som Enola Gay har.
[redigera] Besättning
[redigera] Överste Paul Tibbets
Överste Paul Warfield Tibbets Jr, född 23 februari 1915 i Quincy, Illinois, var kapten och pilot. Han bor numer i Orlando, Florida.
[redigera] Kapten Robert Lewis
Kapten Robert A. Lewis, född 18 oktober 1917, död 19 juni 1983 var planets andrepilot. Han var gift med Mary Eileen Lewis och hade en dotter, Susan, och fyra söner, Robert Jr., John, James och Steven.
[redigera] Major Thomas Ferebee
Major Thomas Ferebee, född 9 november 1918 i Mocksville, North Carolina, död 16 mars 2000 i Windermere, Florida av cancer i bukspottkörteln. Ferebee var bombfällare på Enola Gay. Thomas Ferebee fick under åren utstå mycken kritik från bl.a. studenter om sin del i historien. Hans fru Mary Ann Conrad Ferebee framhöll efter hans död att han varit en helt vanlig man som varit intresserad av trädgårdsarbete och fiske. Ferebee var helt ovetande om att planet bar världens första atombomb. Han trodde det var ett helt vanligt bombuppdrag. När Enola Gay's befälhavare Paul Tibbets hade genomgång med besättningen om uppdraget så sov Ferebee. Det var inte ovanligt att en bombfällare tog sig en tupplur i början på en bombflygning för att vara utvilad när man var framme vid bombmålet. Enligt de andra i besättningen skrek Ferebee "Bomb away" när bomben hade släppts, vilket får anses som den klassiska repliken på den första atombombsfällningen.
[redigera] Kapten Theodore Van Kirk
Kapten Theodore Van Kirk tjänstgjorde som navigatör ombord.
[redigera] Löjtnant Jacob Beser
Löjtnant Jacob Beser, född 15 mars 1921, död 16 juni 1992, var den ende man som flög båda atombombsuppdragen. Beser hade till uppgift att svara för de radarmotmedel som medfördes.
[redigera] Kapten William Sterling Parsons
Kapten William Sterling Parsons, född 26 november 1901, död 5 december 1953 flög med Enola Gay som förste vapentekniker.
[redigera] Fänrik Morris R. Jeppson
Fänrik Morris R. Jeppson var andre vapenteknikern ombord.
[redigera] Sergeant Joe Stiborik
Sergeant Joe S. Stiborik, född 21 december 1914, död 30 juni 1984 var radaroperatör ombord.
[redigera] Fanjunkare George Caron
Fanjunkare George Caron, född 31 oktober 1919, död 3 juni 1995, akterskytt.
[redigera] Sergeant Robert Shumard
Sergeant Robert R. Shumard, född 7 september 1920, död 24 april 1967, tjänstgjorde som uppdragets andre färdmekaniker.
[redigera] Furir Richard Nelson
Furir Richard Nelson, född 26 april 1925, död 1 februari 2003 var Enola Gay's radiooperatör.
[redigera] Sergeant Wyatt E Duzenberry
Sergeant Wyatt E "Wayne" Duzenberry, född 3 april 1913, död 31 augusti 1992 var Enola Gay's förste färdmekaniker.
[redigera] Enola Gay i kulturen
Enola Gay var titeln på en sång av Orchestral Manoeuvres in the Dark på deras album Organisation från 1980. Det är även namnet på en sång av den amerikanske musikern Utah Phillips. Enola Gay behandlades även i sången "Manhattan Project" av Rush på deras album Power Windows från (1985).
