Charles-Eugène Delaunay
Wikipedia
Charles-Eugène Delaunay, född 9 april 1816 i Lusigny-sur-Barse i departementet Aube, död 5 augusti 1872 genom drunkning vid Cherbourg, fransk astronom och mekaniker.
Delaunay studerade under Jean Baptiste Biot och upprätthöll åren 1841-48 hans professur vid Sorbonne och utnämndes till professor i högre mekanik vid École polytechnique samt vid Sorbonne. Han invaldes år 1855 i Institutet och kallades år 1870 till föreståndare för Parisobservatoriet. Delaunay utmärkte sig inom den rationella mekaniken och studerade månens mekanik som ett specialfall av trekropparsproblemet. Han tilldelades Royal Astronomical Societys guldmedalj år 1870.
Hans viktigaste arbeten är Cours élémentaire de mécanique (1850; 10:e uppl. 1884), Cours élémentaire d'astronomie (1853; 7:e uppl. 1884; Astronomiens grunder, 3 bd, 1858-61, bearbetad av D.G. Lindhagen), Traité de mécanique rationelle (1856; 7:e uppl. 1883) och Théorie de la lune (2 bd, 1860-67; ofullbordad).
