Brushane

Wikipedia

?Brushane
En juvenil brushane
Systematik
Domän:	Eukaryoter Eukaryota
Rike:	Djur Animalia
Stam:	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam:	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass:	Fåglar Aves
Ordning:	Vadarfåglar Charadriiformes
Underordning:	Vadare Charadrii
Familj:	Snäppor Scolopacidae
Släkte:	Philomachus Merrem, 1804
Art:	Brushane F. pugnax
Vetenskapligt namn
§Philomachus pugnax Auktor: Linné, 1758

Illustration av brushanar i praktdräkt.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Brushane (Philomachus pugnax), en ensam art i ett eget släkte inom familjen Snäppor.

[redigera] Utseende och läte

Brushanen har en svart mycket svagt nedåtböjd näbb som är medellång för att vara en vadare i dess storlek. När den sträcker på halsen kan den se mycket smal- och långhalsad ut och den har ett mörkt öga likt en knappnål. Brushanen har en mycket varierande dräkt under olika perioder på året och könen skiljer sig också åt. Honorna är för det första markant mindre än hanarna. Den fullvuxna honans kroppslängd är cirka 25 centimeter och den har ett vingspann på cirka 48 centimeter medan den fullvuxne hanens längd är cirka 30 centimeter och har ett vingspann på cirka 58 centimeter. Även dess benfärg skiljer sig åt där vuxna hanar har röda ben, vuxna honor har ljust orange och ungfåglarna ljust grå.

En adult brushane i vinterdräkt.

Det mest signifikanta, och spektakulära, för brushanen är hannarnas brokiga praktdräkt som de redan har börjat anlägga när de återvänder till Sverige i början av april. Denna dräkt består av en krage av långa, styva, i spetsen bakåtböjda fjädrar kring framhalsen och nacken. Fjädrarna i halskragen och örontofsarna fortsätter sedan att växa under april och maj.

Olika hanar har olika praktdräkter. Mest växlar halskragen i sin glänsande färg, från blåsvart till röd, gul eller vit, ren, fläckig eller bandad av vågiga tvärstreck. I de flesta fall växlar ryggens färg (blir mörkare eller ljusare) i överensstämmelse med halskragens. Färgerna på bröstet och buken är inte alls lika varierande. Bröstet är svart med vita fläckar, buken och undergumpen renare vit.

I slutet av juni, när honorna lagt sina ägg ruggar brushanen sin praktdräkt. Hanarnas färger närmar sig då honornas, som på ryggsidan är spräckliga av svarta fjädrar, med rödbruna och ljusgråa kanter. Den ljusgrå färgen finns framför allt på de mindre täckfjädrarna, på buksidan överensstämmer honorna med hannarnas dräkt, med undantag för att det svarta på bröstet är glesare. Ungfåglarna har en liknande dräkt som honorna men de har en starkare rostfärg utbredd över hals och bröst.

[redigera] Utbredning och biotop

Brushanen har en stor geografisk utbredning. Den finns över hela den gamla världen, ända ned till det sydligaste Afrika, där den visar sig vid regntidens början. Honorna förekommer i vinterkvarter längre söderut än hanarna, men de flesta av våra svenska brushanar övervintrar i Västafrika. I Norden häckar brushanen ända upp i de norra lappmarkerna.

Från våren till slutet av sommaren påträffas denna fågel ganska allmänt i hela Sverige. Den uppehåller sig i kärr och på fuktiga ängar.

[redigera] Beteende

På våren när häckningstiden kommer börjar hanarna att spela. Ansiktets sidor blir då täckta av vårtor, ett tecken på begynnande könsdrift och på samma gång ett skydd mot stötar från motståndares näbb. Revirhävdande brushanar slåss med näbbar och klor och det är inte ovanligt att man ser blödande och haltande hanar. I sällsynta fall kan de till och med döda varandra.

Brushanarnas lekplatser är små fuktiga kullar med kortvuxen gräsmatta, där det nedtrampade gräset och lösryckta fjädrar vittnar om kampen. Hela denna strid verkar vara jämförbar med morkullans sträckning, som väl också står i samband med fortplantningsdriften. En märklig omständighet är att striderna är strikt begränsade till de bestämda lekplatserna.

Två eller flera hannar kan helt fredligt följa en hona på den plats där hon reder sitt bo. Först vid återkomsten till stridsplatsen börjar hannarnas tummel igen och fortgår, till dess trötthet eller en förbiflygande hona eller matlusten skiljer dem åt. Det förekommer inte heller strid mellan hannarna när de söker efter föda.

När honorna lagt sina ägg, upphör hannarnas stridslust.

[redigera] Häckning

I maj eller juni, senare i de norra än i de södra trakterna, lägger honan sina 3-4 jämförelsevis stora, omkring 4 cm långa, olivbruna eller gröna, med rödbrunt eller svart fläckiga, päronformiga ägg i en liten håla på någon tuva, aldrig långt från vatten. Hon ruvar äggen ensam, och föder ensam upp ungarna, som strax efter kläckningen är färdiga att följa henne ut för att söka föda, medan hannarna stryker omkring för sig själva.

[redigera] Flyttning

De vuxna hanarna påbörjar sin flytt söderut när honorna fortfarande tar hand ungarna. Därefter flyger de vuxna honorna söderut och sist flyttar årsungarna. Samtliga har vinterkvarter i olika delar av Afrika. Hanarna återvänder til Sverige i början av april.