Autograf

Wikipedia

Skådespelaren Hayden Christensen skriver autografer i Berlin 2005

Autograf (av grekiska αὐτός autós, "själv", och γράφειν gráfein, "skriva"), egenhändig skrift, originalhandskrift, företrädesvis av någon bemärkt person och bestående av antingen ett helt dokument (till exempel ett brev) eller blott en namnteckning.

Redan på Herodotos' tid berättas att persiska drottningen Atossa bildat en autografsamling. Den romerske statsmannen Mucianus samlade 14 volymer romerska handskrifter, däribland 3 volymer brev. Även Plinius den äldre ägde en dyrbar autografsamling. Från medeltidens människor finns dock ytterst få samlingar för det var ovanligt att man skrev brev själv. I Tyskland blev under 1500-talet så kallade stamböcker, ett slags autografalbum, vanliga, i Sverige likaledes mot samma århundrades slut.

Moderna autografsamlingar, som först uppstod i Frankrike i slutet av 1500-talet, tillkom i början på grund av ett övervägande historiskt intresse och innehöll mest uppsatser och handlingar vilka berörde politiska förhållanden. Sedermera trädde ett mera psykologiskt intresse i stället för det förra, mer historiska, i det att de framstående personernas individualitet mera togs i betraktande. Större fart tog dock samlandet först efter franska revolutionen, som hårdhänt rörde om bland de gömda handskriftsrelikerna. Nationalbiblioteket i Paris har den rikaste autografsamling man känner; den innehåller handskrifter ända från medeltidens början intill nyaste tider. British Museum innehåller likaledes dyrbara urkundssamlingar av detta slag. Samlingsarten är väl omhuldad i England.

Bland svenska autografsamlingar kan framhållas den Bondeska, tidigare på Ericsbergs slott (Ericsbergs autografsamling, idag i Riksarkivet), Lewenhaupts, tidigare på Sjöholms slott (Sjöholmssamlingen, även i Riksarkivet) och Fr. Barthelsons (i Stockholm) samt Kungliga bibliotekets och Göteborgs stadsbiblioteks (den s.k. Dickson-Bukowskiska samlingen).

Kineser och japaner pryder ofta väggarna i sina rum med autografer. I Peking fanns ett stort Konfucius-tempel, dekorerat med idel autografer av kejsare sedan 2000 år tillbaka.

Till verifikation av tvivelaktiga autografer kan användas faksimiler av äkta. Bland äldre samlingar av sådana avbildningar kan nämnas Delarues Isographie des hommes célèbres (4 bd; 1843) och den i London utgivna The autographic mirror (4 bd, 1864-66). Anvisningar för samlare innehåller Fontaines Manuel de l'amateur d'autographes (1836), Günthers och Schulz' Handbuch für Autographensammler (1856), de av släkten Chavaray i Paris utgivna tidskrifterna L'amateur d'autographes" (fr. 1862) och "Revue des autographes (fr. 1864), den engelska The archivist och den amerikanska The collector samt Étienne Chavarays arbete La science des autographes (1887).

I Sverige stiftades 1877 Svenska autografsällskapet, som sedermera bytte namn till Personhistoriska Samfundet, och 1879 började ge ut en tidskrift med personhistoriskt innehåll (sedermera Personhistorisk tidskrift).

I samband med autografsamlandet har det uppstått en särskild vetenskap (av många betraktad som pseudovetenskap), grafologi, som efter bestämda regler anser sig kunna identifiera personers karaktärsdrag ur deras handskrift.

Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. ^(Not)