Ängsö slott
Wikipedia
Ängsö slott eller Engsö slott är ett slott i Ängsö socken i nuvarande Kungsåra församling. Slottet tillhör gamla Yttertjurbo härad och ligger i Västerås kommun och i Västmanlands län.
Slottet ägdes tidigast före 1272 av Riseberga kloster.
Nuvarande slottsbyggnad är nästan kubisk och byggd av sten och tegel i fyra våningar. Den är helt medeltida vad avser de nedre delarna. På 1630-talet ombyggdes och tillbyggdes slottet. Åren 1740-41 byggdes den översta våningen samt mansardtaket, som kröns av en lanternin. Detta skedde efter Carl Hårlemans ritningar. Man har bevarat flera rumsinredningar från denna tid.
Ängsö slott har ägts av släkten Piper sedan 1710. 1965 blev slottet byggnadsminne. Det visas sommartid för allmänheten och ägs nu av en stiftelse.
Innehåll |
[redigera] Legend och historia
Engsö Slott är idag ett känt spökslott som byggdes av riksrådet Bengt Fadersson på 1480-talet. Slottets tillkom i syfte att vara ett befäst slott. Bengt Fadersson var, liksom sin son Knut Bengtsson, riksråd hos kung Christian II. Knut Bengtsson blev skjuten i Västerås 1521, då han försvarade staden mot Gustaf Vasas män. 1522 föll även slottet, efter en en längre tids belägring, i Gustav Vasas ägo, men ett och ett halvt decennium senare fick Knut Bengtssons dotter Hillevi tillbaka slottet av "Kung Gustaf". Hillevi gifte sig med Arvid Trolle och via Elsa Trolle blev Arvid Posse, som var hovjunkare hos Johan III, ny ägare av slottet. Han skänkte ägorna i morgongåva till sin maka Brita Bååt på Follnäs.
Ett av spökena som släpar sig fram sägs vara den puckelryggige hovnarren Anders Luxemburg som går igen. Han var en av de sista som såg Karl XII i livet. Karl XII:s likfärd från Norge till Stockholm stannade till vid Målhammar intill Sagån. Anders Luxemburg tog med sig Karl XII:s häst Brandklipparen och tog tjänst vid Engsö slott. En natt år 1740 stod hästen i stallet och blev upprörd av något [Spöke?], så när stallfolket öppnade stallporten slets sig Brandklipparen loss av skräck och sprang rätt in i muren och dog.
Andra spöken visar sig också på Engsö slott, bl.a. kan man se en kvinnlig skepnad som drar med fötterna genom Kungarummet och in i stora balsalen klockan 7 på kvällen. Man tror att det är Brita Bååt som går igen. Enligt legenden var hon en mycket elak person. Brita Bååt överlevde två män som hon drev till en förtidig död. En julaftonskväll bad Brita kammarpigan att väcka henne tidigt så att hon skulle hinna till julottan. När hon vaknade såg hon ut genom fönstret och märkte att det lyste i Ängsö kyrka som ligger intill slottet. Hon trodde att kammarpigan hade glömt att väcka henne, och skyndade sig till kyrkan i tron att julottan hade börjat. När hon öppnade dörren till kyrkan mötte hon en massa benrangel som höll mässa i kyrkan. Två vålnader (förmodligen hennes döda män) anföll henne. Den ene slängde med värjan som träffade Brita Bååts slöja och den andre slängde en stor sten som missade henne. Chocken gjorde att hon svimmade och tre dagar senare var hon död. Värjan finns fortfarande i kyrkan och den stora stenen är inmurad i kyrkogårdsmuren.
Det tredje spöket som finns på Engsö slott är ett hundspöke. Det ger sig tillkänna genom ett raspande ljud i stora matsalens golv – det är hundspöket Cottilion som går igen. Hunden brukar ses när hon springer från stora matsalen in i salongen. Hundspöket är Eva Sophia von Fersens (1757-1816) hund Cottilion. Sophia von Fersen var änka efter Adolf Ludvig Piper och bodde på Löfstad slott i Östergötland. Vid ett av sina besök till Engsö slott dog Cottilion "vid sin härskarinnas fötter" som det står på franska på hundens gravsten.
[redigera] Se även
[redigera] Referenser
[redigera] Externa länkar
[redigera] Litteratur
- Catharina Piper, "Engsö från medeltid till nutid", 1997
- Carl Arvid Klingspor o Bernhard Schlegel, "Ängsö" i "Svenska slott nr I", 1877
- H. Gillingstam, "Ätterna Oxenstierna och Vasa"
