Wilhelm Frick
Wikipedia
Wilhelm Frick, född 12 mars 1877 i Alsenz (Pfalz), död 16 oktober 1946 i Nürnberg (avrättad), var en tysk jurist och nazistisk politiker; inrikesminister 1933-1943, riksprotektor i Böhmen-Mähren 1943-1945.
Frick var en av NSDAP:s gamla partifunktionärer. Han deltog i Hitlers misslyckade ölkällarkupp i München den 9 november 1923. Han arresterades och dömdes till ett kortvarigt fängelsestraff. Senare arbetade han inom Münchens polisväsen och var under en tid chef för stadens kriminalpolis.
När Hitler bildade regering 30 januari 1933, utnämndes Frick till inrikesminister, en post som han innehade till 1943. Som inrikesminister var han ansvarig för de successivt företagna restriktioner och förbud som riktades mot judars medborgarskap och näringsverksamhet. Nürnberglagarna från 1935 bär hans signum. Frick gjorde dessutom ingenting för att förhindra pogromerna i samband med Kristallnatten i november 1938. Fricks betydelse som politiker började redan nu att försvagas, eftersom hans stora uppgift hade varit att hjälpa Hitler att legalt konsolidera dennes makt och etablera den totalitära polisstaten.
När andra världskriget hade inletts 1939, intensifierades nazisternas eutanasiprogram, vilket innebar att ”icke önskvärda” individer som handikappade, mentalsjuka och gamla systematiskt avlivades. De ”eutanasiinstitut”, där dessa brott mot mänskligheten företogs, stod direkt under Fricks kontroll. Efter en tvist med Heinrich Himmler och SS 1943 entledigades Frick från sin post som inrikesminister och utnämndes istället till riksprotektor i Böhmen-Mähren som efterträdare till den åldrige Konstantin von Neurath. Den reella makten i protektoratet låg dock hos den sudettyske politikern Karl Hermann Frank.
Vid Nürnbergprocessen 1945-1946 befanns Frick, som vägrade att avlägga vittnesmål till sitt eget försvar, vara skyldig till brott mot freden, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Han var bland annat ansvarig för att tjeckiska judar hade deporterats till Auschwitz. Frick dömdes till döden och avrättades genom hängning natten till den 16 oktober 1946.
Enligt uppgift skall han som reaktion på dödsdomen ha yttrat: "Hängning - jag väntade mig ingenting annat... Nåja, jag hoppas de gör det snabbt."[1]
[redigera] Litteratur
- Davidson, Eugene, The Trial of the Germans. New York: Macmillan 1966.
- Neliba, Günter, Wilhelm Frick: der Legalist des Unrechtsstaates: eine politische Biographie. Paderborn: Schöningh 1992.
