Proton
Wikipedia
Proton, en positivt laddad subatomär partikel som tillsammans med neutroner bildar atomkärnor. Antal protoner i atomkärnan bestämmer vilket atomslag atomen utgör. Protonen upptäcktes 1918 av Ernest Rutherford när han sköt alfapartiklar in i kvävgas vilket på hans intrument gav samma utslag som för vätekärnor (= protoner).
Den elektriska laddningen för en proton är 1,6·10-19 coulomb. Massan är 1,6726231·10-27 kg (1,00727647 u) vilket är cirka 1800 gånger elektronens massa. De två noggrannaste mätningarna av en protons radie har givit resultaten 0.805 ± 0.011 och 0.862 ± 0.012 femtometer. Protonen är en baryon uppbyggd av tre kvarkar, två upp-kvarkar och en ner-kvark.
Enligt supersymmetriteorin ska protoner kunna sönderfalla med en halveringstid på minst 1030 år, vilket är längre än universums ålder. Man har aldrig kunnat observera ett protonsönderfall, men experimenten har visat att halveringstiden är åtminstone 1033 år. Dessa mätningar är viktiga eftersom om protoner sönderfaller kommer de förr eller senare att övergå till positroner.
Matematikern Godfrey Hardy har uppskattat antalet protoner i universum till 1080.
Inom kemin och biokemin betraktar man protonen som en vätejon, betecknas H+. I detta sammanhang betraktas en protondonator som en syra och en protonacceptor som en bas.