Per Ahlmark

Wikipedia

Per Ahlmark
Foto: Ann Ek

Per Axel Ahlmark, född 15 januari 1939, är en svensk författare och före detta politiker (folkpartist). Han var partiledare för folkpartiet 1975–1978 och arbetsmarknadsminister och vice statsminister i Regeringen Fälldin 1976–1978. Han verkar sedan 1997 som fristående kolumnist i Dagens Nyheter och har tidigare medverkat i Expressen.

Ahlmark har tidigare varit gift (1978–1981) med skådespelerskan Bibi Andersson. Dessförinnan var han gift med journalisten Lillemor Melsted.

[redigera] Uppväxt och karriär

Per Ahlmark föddes i Stockholm som son till medicinprofessorn Axel Ahlmark och tandläkaren Gunvor Berglund. Han har en fil.kand. i statsvetenskap från Stockholms universitet 1964. Han gick med i Folkpartiets ungdomsförbund 1960 och valdes redan samma år till ordförande för förbundet (1960–1962). Han blev 1969 invald i riksdagen.

Den 7 november 1975 efterträdde han Gunnar Helén som partiledare för folkpartiet, och han var redan då en välkänd politiker. Han engagerade sig politiskt (bl.a. i Europarådet) för förtryckta grupper, till exempel judarna i dåvarande Sovjetunionen. När de borgerliga partierna i 1976 års val fick majoritet verkade Ahlmark för bildandet av en borgerlig trepartiregering, vilken han betraktade som en historisk nödvändighet. I regeringen blev han arbetsmarknadsminister och vice statsminister. Posten som vice statsminister var en nyhet i den nya Regeringsform som trätt i kraft året före regeringsskiftet.

Ahlmark avgick från regeringen den 7 mars 1978, redan innan hela regeringen tvingades avgå på hösten 1978. Anledningen till avhoppet var enligt Ahlmark främst en personlig sorg och önskan att ägna mer tid åt sina barn. Han blev därefter styrelseordförande för Svenska Filminstitutet. 1983 var han en av grundarna till Svenska kommittén mot antisemitism och 1997 grundade han Vänskapsförbundet Sverige-Taiwan.

[redigera] Författarskap

1991 publicerade Ahlmark boken Vänsterns moraliska skuld skuld vilket blev början på en het debatt om den svenska vänsterns moraliska skuld för kommunismens brott mot mänskligheten. 1992 samlade han Herbert Tingstens polemiska artiklar om totalitära stater och idéer i boken Tingsten - Tyranniet begär förtroende, vilken till en renässans för Tingsten. Två år senare, 1994, utkom Vänstern och tyranniet - Det galna kvartsseklet, där han kritiserar flera ledande personer inom den svenska vänstern för att ha försvarat totalitära stater och rörelser, från slutet av 60-talet och långt in i 90-talet. 1997 kom Det öppna såret - Om massmord och medlöperi, där han argumenterar för hur demokrati respektive diktatur påverkar krig, massmord och hungersnöd.

På senare år har han publicerat bl a tre diktsamlingar, en roman och två brevväxlingar (med Lars Gustafsson respektive Georg Klein).

Han har fortsatt vara aktiv i den dagliga politiska debatten, bland annat genom att skriva kolumner i DN. Alltsedan Vänstern och tyranniet har det rått något som måste beskrivas som en ömsesidig fiendskap mellan Ahlmark och stora delar av den svenska vänstern, en tendens som förstärkts genom oenigheten kring USA:s agerande i början av 2000-talet.

I fråga om internationell utrikes- och säkerhetspolitik anses han stå nära den s.k. neokonservativa ideologiska grupperingen i USA, företrädd av bl.a. Richard Perle och Paul Wolfowitz. Ahlmark driver följaktligen tesen att demokratiska stater är skyldiga att ingripa militärt mot diktaturer när så är lämpligt, även om detta innebär att man åsidosätter folkrätten. Han försvarade invasionen av Irak 2003 och gick till hård attack mot krigsmotståndarna. Under och efter Irakkriget jämförde han exempelvis det utbredda krigsmotståndet i Europa med Neville Chamberlains eftergiftspolitik mot Hitler. Han kritiserade också i skarpa ordalag bland andra partikamraten Hans Blix i dennes uppdrag som chef för FN:s vapeninspektörer i Irak. Ahlmarks hårda ordval om Blix gjorde honom kontroversiell även i liberala kretsar. Ahlmarks främsta argument för att försvara Irakkriget var att det skulle finnas väldiga kvantiteter av vapen för massförstörelse i Irak.

Ahlmark var i sin ungdom bekant med Herbert Tingsten och säger sig ha influerats starkt av denne.

[redigera] Bibliografi

1964 – Vår fattiga politik
1965 – Den svenska atomvapendebatten
1970 – Det hatade Israel (tillsammans med Thomas Hammarberg och Ernst Klein)
1971 – Sveket mot kusterna
1982 – Överleva (diktsamling)
1983 – Visum (diktsamling)
1985 – Frihet och fruktan (tillsammans med Lars Gustafsson)
1985 – Flykter (diktsamling)
1989 – Zonen
1991 – Motståndet (tillsammans med Georg Klein)
1991 – Vänsterns moraliska skuld
1994 – Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet
1995 – Tingsten : tyranniet begär förtroende
1997 – Det öppna såret : om massmord och medlöperi
1991 – Motståndet - med mera
2004 – Det är demokratin, dumbom!

[redigera] Priser och utmärkelser

1986 – Defender of Jerusalem Award, World Jewish Congress, New York.
1991 – Hedersforskare ("Honorary Fellow"), Hebreiska universitetet, Jerusalem.
1999 – Samfundet Sverige-Israels Torgny Segerstedt-stipendium.
2000 – Hedersdoktor, Hebreiska universitetet, Boston.
2002 – Hedersdoktor, Hebreiska universitetet, Jerusalem.

[redigera] Externa länkar

Wikiquote har citat av eller om Per Ahlmark

Företrädare: Gunnar Helén	Folkpartiets partiledare 1975–1978	Efterträdare: Ola Ullsten
Företrädare: Anna-Greta Leijon	Sveriges invandrarminister 1976–1977	Efterträdare: Ola Ullsten
Företrädare: Ingemund Bengtsson	Sveriges arbetsmarknadsminister 1976–1978	Efterträdare: Rolf Wirtén
Företrädare: Gunnar Sträng	Sveriges vice statsminister 1976–1978	Efterträdare: Ola Ullsten

Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org../../../p/e/r/Per_Ahlmark_b0f4.html