Per Adolf Sondén
Wikipedia
Per Adolf Sondén, sonson till Sven Sondenius, litteraturhistoriker, född 12 maj 1792 i Landeryds socken, Östergötland, död 2 juni 1837 i Stockholm.
Sondén blev 1809 student i Uppsala och slöt sig till de unge östgötar, vilka med Sondéns kusin Atterbom i spetsen bildade "nya skolans" kärntrupp. Han uppträdde snart med bidrag till "Phosphoros" och "Poetisk kalender" samt utgav Sagobrott: Nickenbak, Fröken Snöhvit (1812), en tolkning av Oehlenschlägers "Correggio" (s.å.) samt "Fredmans handskrifter" av Bellman (1813). 1814 deltog han i fälttåget mot Norge, men blev redan 1815 fil.mag. och prästvigdes 1817. Sondén flyttade då till Stockholm, delande sin tid mellan prästerliga värv och författarskap samt litterär forskning, vilket han med otrolig flit alltjämt fortsatte.
Efter att 1822 ha blivit pastorsadjunkt i Adolf Fredrik befordrades han 1826 till bataljonspredikant vid Svea livgarde, 1831 till notarie vid stadens konsistorium och 1833 till komminister i Klara. Han kallades dessutom 1832 till sekreterare i revisionen över rikets elementarläroverk och i Samfundet Pro fide et christianismo samt var vid 1834-1835 års riksdag prästeståndets sekreterare.
Sondéns fåtaliga vittra arbeten, dikter, sagor på prosa och den dramatiserade sagan Harpspelarens söner, utgavs 1829 i två häften, Dikter. De är obetydliga och följer formellt Atterboms föredöme (idyllisk är Majsång; översättningar från Grekiska antologien och ur persisk poesi efter Josef von Hammer-Purgstall kan nämnas); ett par angreps av Vitalis med skarp satir. Som litteraturhistoriker och biograf uträttade han under sin korta levnad ett synnerligen omfattande och förtjänstfullt arbete. Det bästa minnesmärket av dithörande slag efterlämnade han i den av honom helt omarbetade och högst betydligt utvidgade andra upplagan av Lorenzo Hammarskölds "Svenska vitterheten" (1833), en rikhaltig handbok i svensk vitterhetshistoria.
Vidare må nämnas hans upplaga av Freses, Bergklints, Ehrensvärds, Lidners, Kexels, Wallenbergs och Stagnelius arbeten samt hans förträffliga upplaga av Bellmans skrifter (6 band, 1835-1836), som var epokgörande för skaldens text. Som biograf gjorde sig Soldén bemärkt genom Olaus och Laurentius Petris levnadsbeskrivningar i tidskriften "Theophrosyne" (1823, 1825) samt som grundläggare, jämte Palmblad, och flitig medarbetare i "Biographiskt lexicon". Även på andra litterära områden var han verksam: så utgav han översättningen av "Luthers skrifter i urval" (10 band, 1828-1831), arbeten av Fr. Strauss och Theremin, upplagor av Vergilius, Sallustius och Cornelius med svenska anmärkningar, en latinsk läsebok m.m. samt författade recensioner och uppsatser i "Svensk literaturtidning", "Stockholms kyrkotidning" m.m. Hans stora samlingar till en antologi av Sveriges äldre skalder skingrades efter hans död. Mindre omtalat är troligen att han fanns representerad i 1937 års psalmbok med originaltext till en psalm från 1813 (Mig dagen flyr) och bearbetning av en psalm 1816 (Vår Gud är oss en väldig borg).
Delar av denna artikel utgörs av bearbetad text ur Nordisk familjebok, utgiven 1904–1926. (Not)
